Börjar få små anfall av ångest. Ska besikta bilen imorrn. Skit-bilen.
Det enda jag förknippar med Bilprovningen är "undra hur dyrt det blir?".
Att de åtminstone ska hitta nåt jävla fel är väl ingen hög-oddsare på en bil från -93. Kniper mina tummar så hårt jag bara kan. För hittills har det bara varit småfel på den. NÅN gång kommer ju ett stort fel, dvs. det dyra felet.
Jag är sån pessimist när det gäller såna här grejer, men jag hatar att göra sånt som eventuellt kostar mig massa pengar - som jag inte har.
Min far hade ett bra råd till vad jag ska säga till den som besiktar bilen:
"Du ger fan i att slå sönder något, om du gör det är det ditt ansvar och du får betala för reparationen!"
Sounds like an idea!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar