Nu ska jag berätta något som jag egentligen skulle kunna hålla för mig själv. För det var ju ingen som såg. Men nu ska det bjussas...
Och nääe du.. det är inte min hemlis.
Satt vid datorn om muttrade en stund efter att jag skrev förra inlägget. Tänkte:
"Fan har jag sänkt mina standards på pass att jag inte ens kan komma på ett drömligg. Som i - man får vara glad för det som bjuds."
Sen bestämde jag mig för att gå och ta en dusch. Jag reser mig ur stolen och ska ta ett steg. Något känns konstigt.
JAG KÄNNER INTE MITT BEN.
Det har somnat från mitten på låret och neråt.
Så... JAG RAMLAR!
Jorå. Platt pannkaka i golvet.
Men jag klarade både lårbenshalsar och handleder.
Lucky me.
Men klantigast i stan.
Det är bara att konstatera.
1 kommentar:
HAHHAHAHAHAHAHAHAA det hade jag velat sett!!!!
Skicka en kommentar