Igår fick jag ett tant-återfall igen.
På väg ut affären bromsar något (den lilla tanten i mig?) mig precis vid blommorna och jag får ett konstigt begär. Jag bara måste köpa en blomma.
Vilket jag gör - jag köper en julstjärna.
Jodå, det gör jag.
Kommer hem och sätter fram blomman på köksbordet. Då får jag syn på de andra blommorna som ser lite slitna ut. Så jag börjar att pyssla om dem omsorgsfullt. När jag är klar sätter jag mig ner och tänker för mig själv: "Åh vad fint".
Nu är min undran - var kommer tanten ifrån och varför har hon invaderat just mig?
2 kommentarer:
HA! Vad är då detta för snack? Att köpa en julstjärna och pyssla om blommorna hemma kan ju faktiskt förklaras med att du har en känsla för inredning. Att jag däremot surfar på instruktioner om hur man lär sig sticka... jo men hej, då närmar vi oss innebörden av tantvarning! Men vänta! Jag är inte färdig än. Varför vill jag då lära mig sticka undrar du. Jo, för det första för att det verkar lite mysigt och för det andra för att... jaa men tänk om jag kan sticka nån gullig liten leksak till barnen… som jag kanske ska/vill ha...om några år..hmm kanske... VA!?!? Oj då, jag är visst inte endast en tant utan en paranoid tant, en sån tant som tycker att till å med en kantig liten leksak kan likställas med att "leva farligt". Så oroa dig inte vännen, du e nog ung i själen fortfarande, något denna blogg är bevis på (vi tanter tycker ju det här med bloggar är endast nymodigheter). Tanten har inte invaderat dig, hon har nog inte ens knackat på hos dig - hon trivs nämligen för bra hemma hos mig.
För det första måste jag ju gratulera Fru Granlund till att du slagit kommentars-rekordet! Så lång kommentar har jag nog aldrig fått! MERA SÅNT! :)
Vad är det med Uppsala-luften?
Du måste ju yra.
Sticka? STICKA?
Vet inte riktigt vad jag ska säga...
(Det är här jag INTE ska nämna att jag för några år sedan sydde flera tavlor i korstygn va?)
Skönt att höra att det inte är jag som "har" tanten i allafall.
Skicka en kommentar