I föregående inlägg var jag kanske lite för stöddig angående min sträckning.
Min mamma skulle ha sagt: En del straffar Gud direkt.
Igår gjorde det nästan inte alls ont. Kändes knappt alls.
Men i natt har det värkt i lår-helvetet precis hela natten så jag har inte sovit onödigt många timmar. Och i dag känns det som jag är stelopererad i benet.
Så det är läge att tycka synd om mig idag.
AJ AJ AJ!!
Lite synd är det...
UPDATE 16:39: Pratade nyss med brorsan. Enligt honom är det inte en "liten" sträckning utan förmodligen en ordentlig. Risk finns att jag inte kan träna på 3-4 veckor. Skit.
Väljer nog att inte tro på honom. För jag vill träna på söndag. Hoppet är det sista som överger en, visst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar