Min bror lånade min bil medan jag var på jobbet.
Sen hämtade han mig när jag slutade.
När jag hoppar in i bilen frågar han:
-“Brukar din bil knarra?”
-“Haha, ja det är en gammal bil så den knarrar väl lite överallt!” säger jag.
Så startar han bilen. KNARR!
Och nej det är inte ett litet knarr utan ett
mega-KNARR!!
Sätena skakar och ljudet kommer från under växellådan.
Och jag får en mindre hjärtattack.
”-VAD FAN VAR DET??”
I ren panik ringer jag min far (vem annars).
Han kommer och har ingen aning vad som låter.
Jag har redan bestämt mig för värsta scenario – som jag alltid gör – att bilen är klar för skroten! Jag skakar och är redo att börja gråta.
Jag och min far åker och hissar upp bilskrället.
Och det verkar inte vara värre än att en avgasklammer gått sönder.
Och att det bara var avgasröret som lät.
Men jag tänker inte tro på något än.
Vi (läs: pappa) ska byta den där klammern imorrn.
Så får vi se.
onsdag, februari 11, 2009
Jag är inte lika arg på bilen längre
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar