Jaha, då har jag fått domen.
Har varit och behandlat mitt lår igen och det var mycket värre än han först trodde. Typiskt.
Det är en grov/djup bristning i muskeln och det kommer förmodligen ta en månad innan jag är tillbaka i normal träning. Minst.
Är inte livet fantastiskt?
9 kommentarer:
ingen spinning den 14:e
ok då..
men bara för att du e skadad...
Annars hade jag gjort de jue. Självklart.
Synd att det inte går...
du gör minsann allt för o slippa ;)
näääe, dom är inte hårda. dom är perfekta mina stolar! måste bara hitta en bra matbord oxå..
Stod på löpbandet ikväll, sprang för livet medan jag lyssna på Gunther (japp, han får mig att springa fort som tusan, vet inte om det är för att jag blir road eller rädd av hans låtar). Men i alla fall så tänkte jag på dig, att du e skadad å jag tyckte så synd om dig, älsklingen. Så all sympati och pussar från mig. Unna dig en extra nöt eller nått vet ja!
Jag tog faktiskt en sorge-choklad idag. Kanske inte de smartaste att proppa skit när jag inte kan träna, men just idag var det extra synd om mig och jag köpte en mörk choklad. Då e det ok visst?
Ja men hallå, va e du för diet-Hitler??? Visst, va nyttig å allt men livet ska oxå levas. Jag äter en bit mörk choklad de flesta kvällar i vecka. Med ett gott te till (det här inlägget börjar låta som en dålig reklam). Grönateimporten som din kompis tipsade om har världens godaste te. Så ja, ta en ruta choklad å lev lite! (måste dock påpeka att jag är imponerad av din disciplin)
Förresten, hur skadad är du? Kan du ens gå?
Haha jo kanske det. Men så vill jag verkligen gå ner i vikt och jag ser det som att desto mindre jag "fuskar" desto fortare når jag dit.
Ja, jag kan gå. En av musklerna på baksidan av låret har väl delvis gått av. Ändå haltar jag knappt... OM jag går långsamt. Jag skulle inte kunna ta en power-walk.
Det är snarare när jag är still som det gör förbannat ont. Det krampar och bränner och grejar.
Jag förstår inte hur du lyckades med en så allvarlig skada.
Haha näe det förstår inte min kiropraktor heller. Han bara skrattade åt mig. Lite elakt faktiskt!
Men problemet är väl att jag inte alls tog det allvarligt när det hände så jag fortsatte resten av passet (40 minuter kvar) vilket bara förvärrade allt. Sen märkte jag inte så mycket förrän 2 dagar efteråt. Så jag hann göra ganska mycket dumt med benet innan jag fattade att jag faktiskt skadat mig.
Skicka en kommentar