Som om jag skulle låta bli att skriva det jag har tänkt ifall ni just sa nej.
Fast det är inte ens otäckt som i skrämmande.
Bara otäckt.
I helgen kom jag helt från ingenstans att tänka på en gammal kompis lillebror, C. Exakt varför just han ramlade in i mina tankar just då har jag ingen aning om.
För jag har inte träffat eller sett honom på över tio år. Jag funderade på om jag överhuvudtaget skulle känna igen honom. Kanske hade jag mött honom massor av gånger under dessa år - utan att veta om det.
Sen somnade jag och glömde bort det.
Idag står en kille bakom mig på jobbet. Jag är i full färd att hjälpa hans kompis med en beställning när jag plötsligt hör ett tveksamt: "Therese?"
Jag vänder mig om, inser att jag inte har namnskylten på mig, tittar på honom och säger rakt ut: "Hur... hur i helvete kan du veta det?" och sen skrattar jag.
Och när han ler tillbaka ser jag, det är ju HAN, C som jag kom att tänka på i helgen.
SPOOKY VA??
2 kommentarer:
Är inte detta mer ett sammanträffande än...otäckt? Om inte han har djävulshorn å en svans förstås, då är jag med.
Det är klart det var lite otäckt. Om jag inte ägnat ett tanke åt människan på tio år, och sedan råkar göra det bara ngn dag innan jag råkar stöta på honom, så är det mer än bara ett sammanträffande.
Skicka en kommentar