Inte alla hästar i hagen

Min katt satte sig tidigare ikväll och gnällde vid balkongdörren.
Jag orkade verkligen inte öppna och jag orkade heller inte höra hennes gnäll. I ett försök att avleda henne låtsades jag kasta någonting ut i hallen. Trodde inte på allvar att hon skulle gå på den lätta.

Men hon springer efter. Letar. Hon hittar inget och konstaterar att det jag kastade (vad-det-nu-var) inte kommit ner. Än.
Så hon sätter sig helt enkelt och väntar, samtidigt som hon tittar upp i taket.

Väntar. Väntar. V ä n t a r.
(Jag asgarvar inombords när jag ser henne.)

När inget hänt efter ett par minuter bestämmer hon sig för att det måste landat på bokhyllan. Och hon sätter sig nedanför och funderar hur hon ska ta sig upp där (bara ca 2 meter högt).

Men nu tycker jag så synd om henne (eftersom jag lurades) att jag letar reda på en riktig leksak och kastar åt henne.
Och vips, så har hon glömt “saken” på bokhyllan.