Visste hon ens vart hon var?

I förra veckan (då vår fotobutik fortfarande hade öppet) kom det in en liten gullig tant. Hon plockade ihop det hon skulle handla och kom fram till mig.

Hon hade sett att vi skulle stänga och talade om att hon tyckte det var synd. Hon sa att vi hade varit så himla trevliga, snälla och duktiga och hon drog det ena berömmet efter det andra. Jag blev nästan lite rörd av hennes fina ord.

När hon skulle gå sa hon:
”Vad synd. Jag som köpt skohorn här i alla år. De har varit så bra när mina barn har varit gravida och inte nått ner till fötterna.”

Tanten går och jag står kvar som ett frågetecken.
”Skohorn?”