Minns väldigt få saker från när jag var liten. Minnet är inte alls det bästa. Men vissa grejer minns jag jättetydligt.
Som när jag red kamel på Stenby’s parkering. Minns hur jag satt där på kamel-ryggen och det svajade fram och tillbaka när den gick. Detta har enligt mina föräldrar aldrig hänt, så jag hade tydligen hallisar redan som liten.
Sen minns jag när jag bajsade på mig. (Varför har min hjärna valt att spara just detta minne?) Vet inte alls hur gammal jag var, men jag hade åtminstone fyllt fyra år. Det är den enda gången jag minns att jag bajsat på mig, men det betyder ju inte att det faktiskt är den enda.
Fast jag är helt övertygad om att när (om) jag ska krysta ut ett barn, då kommer jag vara en av de där som bajsar på sig. Hur fan gör dem då egentligen? Låtsas som ingenting? “Oups, här kom det lite bajs…” *skyfflar undan bajset med högerhanden* “…och krysta 2,3,4…” Man får ju aldrig se sånt på förlossningskliniken liksom.
Jag och några kompisar busade i mina föräldrars säng. Rätt var det var kände jag för att släppa en fis, vilket jag gjorde (på den här tiden skämdes jag minsann inte…), vi skrattade lite åt fisen och busade vidare. Men några sekunder senare kände jag att det kändes konstigt i brallorna. Jag var baktung på något märkligt sätt. Så fattade jag: Jag hade misstagit ett luftskott för the real stuff.
Och jag fick skamset springa till mamma för att tala om att jag råkat bajsa på mig.
Så, nu har jag nämnt bajs i olika former exakt 7 gånger.
Nöjda nu? Bajs. Bajs. Bajs.
10 gånger.
Level one completed.
onsdag, juli 22, 2009
Försöker utveckla mitt bloggande
Etiketter:
Jag erkänner,
Kanske mer info än nödvändigt,
Ångest,
Äckligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Haha, jag frågade en kompis som jobbar som sjuksköterska på förlossningen om det verkligen va så att man kunde råka bajsa på sig när man ska föda barn. Och tyvärr besannades en av mina största farhågor. Hon sa nämligen att typ alla gör det, men att de faktiskt skyfflar undan det väldans fort så att förhoppningsvis så få som möjligt hinner se (känna av) det...
Aahhhrrgg..det här får en att tänka över det där med barnafödande. Kanske e det lite överskattat ändå??
Alla??
Nä, nu vill inte jag längre.
Haha, ja alla! Drygt va! Kommer man ju aldrig vilja trycka på juh så den lilla får stanna kvar där inne! hmm men kejsarsnitt e väl fritt numera?! :)
Men herregud, nu kommer jag ju aldrig vilja föda barn...
Eller så får jag ta tag i min bajs-fobi så kanske jag kan överleva en sådan grej.
När den stora dagen kommer ligger man där å särar för främlingar, är stor som ett hus, har inte sett sina fötter på två månader och ens tår ser ut som ett paket prinskorvar. Att bajsa ner sig lär ju då va det lättaste uppdraget att hantera. Det e man åtminstone van vid (minus den offentliga delen lol).
Fru G: Låter som du är redo? ;)
Skicka en kommentar