Michael Jacksons minnesstund

Tycka vad man vill om människan,
men mäktigare minnesstund får man leta efter.

Och han förtjänade det. Om man för en stund glömmer alla rykten och skvaller om eventuella klavertramp och minns honom för den han var. Den stora musikern och artisten. Den största. Av alla.

Synd bara att alla de vackra och stora orden kom efter hans död.
Han hade nog behövt höra det där. För det kan inte ha varit lätt att vara Michael Jackson. Att inte kunna leva ett liv som vi andra är så bortskämda med. Ett vanligt liv.

Som Michaels bror sa:
Nu får han i allafall vara ifred.

Slutet med syskonen och barnen på scen fick mig att gråta. Det fick mig att förstå att det fanns en vanlig människa bakom artisten.
En son, en pappa, en bror.

Och där finns en sörjande familj som tvingas dela sin sorg med hela världen. Live. I TV. Är det inte svårt nog att förlora någon man älskar ändå?

R.I.P Michael Jackson.
Hoppas du får vara ifred nu.