Vuxen-dagis

Häromdagen var jag på mitt första möte på Arbetsförmedlingen.
Ett informationsmöte i grupp.

Det första som inträffar är att kvinnorna som höll i mötet upptäckte att alla inte fick plats i lokalen. Tydligen behöver man inte vara räknekunnig på Arbetsförmedlingen. För det kan ju inte ha kommit som en överraskning att vi blev så många som vi blev – det är ju faktiskt dem som har kallat oss.

Sen säger de: “I vanliga fall brukar alla få presentera sig. Tala om vad ni heter, vad ni har jobbat med och vilka jobb ni söker”.

Va fan? Jag skiter väl i vilka dem andra är?
Helt och hållet och totalt.
Vart har jag kommit? Dagis?

Nu valde de att skippa den punkten.
Istället malde på i en halvtimme om en massa självklara saker som vilket pucko som helst borde fattat – utan att behöva gå på mötet.

Slöseri med tid.
Det är vad det är.