Stolpe jävla ut – hela tiden!

Kollade en sväng på…

Nä, jag har inte lyckats somna än, okej?

… DN-galan tidigare. Musses lopp.
Han sprang och var jätteduktig. Sista varvet. Musse leder.
Publiken är i extas, står förväntansfullt upp och klappar sina händer.
”Yeeey! Han vinner! Han vinner!!”
Så ramlar han. Pladask. Pannkaka.
“Men va fan… vad hände?”
Och publiken sätter sig besviket ner.



Är det inte så jävla typiskt svensk idrott?
Att det skiter sig när det gäller?
Är det inte nerver som spökar, en hälsena som går av
så står det ett jävla hinder i vägen?

Varför jag plötsligt blev så engagerad i friidrott?
Det blev jag inte. Jag har bara TRÅKIGT! 
Och jag är lite bitter över att jag inte kan sova.
Det kan vara Musses fel.