Dagen började så där lagom bra. Utbildningen började som sig bör med fika. Det är tydligen så man gör. Det är en av prylarna jag har lärt mig under dessa utbildningsdagar.
Under fikat ursäktar sig tjejen mittemot mig med att “hon mår lite konstigt” sedan reser hon sig och rusar ut. Ett par minuter senare reser sig även tjejen som satt bredvid henne och försvinner ut i riktning mot toaletten.
Jag sitter kvar och önskar att de inte är och gör vad jag tror de gör. Tänk om det smittas?
När fikat är över sätter sig tjejen som gick i väg som nummer två bredvid mig i konferenssalen. Hon lutar sig framåt – riktigt nära - och viskar: “Jag spydde där inne. Och jag hörde den andra tjejen också. Hon mådde nog riktigt dåligt.” (Hon kom f.ö. aldrig tillbaka utan åkte hem.)
Tack för upplysningen och vad bra att du var så noga med att komma riktigt riktigt nära.
Här någonstans börjar jag fundera om inte jag också börjar må lite dåligt. Jag satt och fikade, omgiven av sjuka människor. Jag är inte hypokondriker annars, men när det gäller spysjukan blir jag riktigt inbillningssjuk.
Kurrade det i magen? Vad betyder det? Är jag hungrig eller är det frukosten som ruffar runt? Har jag inte svalt ganska mycket saliv den senaste minuten?
Vid lunchen utmanade jag ödet och satte mig bredvid min förkylda chef. Korkat nog.
Så nu har jag inte bara inbillningsmagsjuka utan även inbillningsförkylning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar