Jag sitter i min bil på en parkering och pratar i telefon. Till höger om mig parkerar en svart bil. Det är en sån där dyr, löjligt blank bil.
Fråga mig inte om bilmärken för jag kan inte ett dugg om sånt.
I bilen sitter en gubbe. När han kliver ut smäller han helt sonika upp sin dörr – rakt i sidan på min bil. Sedan kliver han ur som om inget hänt. Jag skyndar mig ur min bil, gubben har nu hunnit två meter bort. Han går mot affären och jag orkar inte ropa efter honom eftersom jag vet att han kommer tillbaka.
Men jag säger till den jag pratar med, tillräckligt högt för att han definitivt ska höra: “Det var en idiot som just smällde upp sin bildörr i sidan på min bil.”
Nope, ingen reaktion från gubben.
Jag kollar min sida och jag såg inget märke. Inte för att jag kanske skulle gråtit blod om det faktiskt hade blivit ett märke. Bilen kommer ändå se ut som en gigantisk rostfläck när som helst. Blev mest förbannad över principen. Att han inte ens kollade efter om något hände med min bil.
När jag ska backa ut och åka är jag galet sugen på att “råka” ratta lite för tidigt och “råka” repa hela hans sida. Min skitbil mot hans flotta välvaxade fordon. Bara för att han var så jävla nonchalant.
Men jag fegade ur.
onsdag, oktober 07, 2009
Skitbil vs Skrytbil
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar