Udda metoder

Var hos min nya sjukgymnast för andra gången idag. Och han är minst sagt lite speciell. Och metoderna han använder är ännu mer speciella.

Idag skulle han stretcha min höftböjare.
Jag får lägga min på mage på bänken, med ena knäet utanför bänken, ståendes på en kudde nedanför. Det andra benet ligger sträckt på bänken. Han drar och sliter i mig för att jag ska ligga precis rätt. Sen viker han helt sonika bänken till ett V.

Redan här skrattar jag till.
-”Haha… Det här känns som rena tortyrmetoden.”

-“Vänta, jag är inte klar än.”. säger han och hoppar upp och sätter sig på min rygg/rumpa.

-“Ouuf. Haha… vad GÖR du?” säger jag och tappar nästan luften.
-“Det här är en jättebra metod. Jag behöver inte jobba alls. Annars måste jag stå och slita och greja. Nu kan jag bara sitta här.” säger han jävligt nöjd med sig själv.

-“Andas du?” frågar han när jag varit tyst en stund.
-“…knappt…” svarar jag och pustar.
-“Äsch, det är lugnt. Jag väger bara en sisådär 84 kilo. Säg till om du inte kan andas alls.” säger han och skrattar.
- “…lovar…” krystar jag fram.



Men metoden funkade ju i alla fall. Höftböjaren blev definitivt stretchad. Och framför allt:
Jag överlevde!