På väg upp i trappen hör jag en dörr stängas, låsas, låsas upp och öppnas igen. När jag kommer upp till våningen under mig, kikar tanten som bor där ut genom en smal springa.
Tant: Jaha… var det bara du?
Jag: Ja, det var bara jag.
Tant: Det kunde ju varit någon annan…
Jag: Jo, det kunde det ju.
Tant: Vänta…
Hon drar igen dörren. Låser den, låser upp och öppnar dörren igen. Jag tittar frågande på henne.
Tant: Åh, tur, det fungerade.
Jag: Vad fungerade?
Tant: Låset. Det går inte att låsa upp ibland.
Jag: Jaha…
Tant: Vänta, jag ska prova igen.
Jag: Men jag har inte…
Tanten gör samma sak igen.
Tant: Det är ju bra att du är här, ifall den skulle gå i baklås.
Jag: Men du, jag måste gå nu.
Tant: Okej, men tack i alla fall.
När jag går hör jag hur hon fortsätter.
Stänger, låser, låser upp och öppnar dörren.
Stänger, låser, låser upp och öppnar dörren.
Stänger, låser, låser upp och öppnar dörren.
torsdag, november 05, 2009
Inte alla indianer i kanoten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lol det här va ju lite roligt. Hon hade säkert nått jävla tvångsbeteende el nått.
men stackars tant...
Filen - du syftar på Tezzan, va? ;-)
FruG: Det KAN ju ha varit dig hon syftade på också. Bara påpekar.
Nej jag syftade på tanten med tvångstankarna.
Skicka en kommentar