Börjar fungera mer och mer som en människa igen. Det har funkat bra att jobba idag, faktiskt lite skönt att få tänka på lite annat för en stund.
Flera gånger idag har jag kommit på mig själv - är det verkligen okej att skoja och skratta nu helt plötsligt? Det känns både märkligt och fel att ena stunden sörja och den andra sitta och skoja med arbetskamraterna på lunchrasten.
Fast å andra sidan är det första jag tänker på när jag minns Malin så är det just hennes humor och hur hon alltid lyckades locka fram skratt efter skratt.
Så jag tror ändå att Malin hade velat att vi, trots det som hänt, försökte glädja oss åt de bra sakerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar