Att göra en scen

Eftersom jag är envis som en åsna inbillade jag mig att det var en bra ide att gå och jobba idag.

Eh... Min magkänsla fungerar sådär. Det gick inte alls bra.

Det har visserligen funkat hyfsat fram till nu ikväll. Folk har haft svårt att förstå mitt kraxande och jag har väl inte haft någon Einstein-hjärna direkt (som om jag någonsin haft det). Men det har i alla fall fungerat. Tills nu.

Först höll jag på att svimma efter att gjort något så galet som att långsamt gå en sträcka på ett par hundra meter.

Sen kom ryggvärken. Det kändes som att jag ville klösa av mig ryggmusklerna.

Och sen gör jag den korkade grejen att ställa mig i kö i en affär. Med galen ryggvärken och hög feber. Det kan ju bara sluta på ett sätt.
Det svartnar för ögonen och jag tvingas sätta mig mitt på golvet, mitt i kön för att undvika en svimning.

Inte alls pinsamt.

Men jag tog mig hem i alla fall till slut. Och nu har jag proppat i mig smärtstillande och tänker inte röra mig en millimeter innan dem har gjort verkan.