På tal om elände så kan vi ju ta en omgång hur jag mår. Jag vet – det är petitesser i omvärlden, men jag måste ju få gnälla lite jag också.
Även den gångna helgen har spenderats för mycket sovandes. Tycker i och för sig att jag varit duktig ändå då jag var så pass produktiv att jag storstädade, tvättade all tvätt och sedan tvättade och vaxade bilen, vilket är lite utav ett rekord. Så mycket var det längesen jag hann med på en helg.
Trots att jag varit så duktig och inte sovit så mycket i helgen så kunde jag inte alls somna i natt. Jag låg vaken precis hela natten med någon slags rastlöshet i kroppen. När klockan ringde låg jag klarvaken och släpade mig iväg till jobbet. På jobbet kommer huvudvärken (känns precis som att jag har en alldeles för liten hjälm på mig och det trycker bakom ögonen. Brukar skoja och säga att det känns som att min hjärna är för stor) och jag mår illa. Efter ett par timmar börjar det bli jobbigt och när jag känner att jag inte orkar vara trevlig mot kunderna bestämmer jag mig för att gå hem.
Jag kommer hem vid halv ett och bestämmer mig för att försöka sova en stund för att få bort huvudvärken och illamåendet. När klockan är fyra har jag fortfarande inte lyckats somna och nu inser jag varför. Jag har en snabb och hård puls, bara genom att titta ner på bröstet ser jag hur pulsen slår och jag känner tydligt hur det pulserar i både händer och fötter. Kan det ha varit det som hållit mig vaken hela natten?
Några timmar senare och efter en lång avslappnande dusch lugnar pulsen ner sig och jag känner mig bättre även om jag fortfarande skulle behöva en natts sömn.
Vill se slutet på det här nu. Känner att jag slösar bort mitt liv på att må dåligt. Har tappat åtminstone 2-3 år på detta. Helt värdelösa år. Att påstå att jag inte har viljan att ta mig ur det är bullshit. Viljan finns, och hade jag kunnat hade jag med min envishet tagit mig ur detta för längesen. Problemet är ju att orken inte finns. Det är svårt att göra stordåd när jag knappt kommer upp ur sängen på morgonen.
En vecka kvar till läkarbesöket.
Inte för att jag hoppas speciellt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar