I förnekelsens tid

Idag vaknade jag och insåg att det var en sådan där hemsk dag. Ni vet. Födelsedag.
När man var yngre tyckte man ju att det var skitskojsigt, men nu känns det ju bara som ett kvitto på att man blir äldre. Som ett hån.

Därför har jag hela dagen försökt låtsas att idag inte finns. Att det är en helt vanlig onsdag. Men det är ju rent utav omöjligt att låtsas som om att det inte är min födelsedag när varenda människa verkar minnas att jag fyller år. De har påmint mig så glatt hela dagen.

Och visst är det ju roligt att få gratulationer. Att folk kommer ihåg en. Det vore ju löjligt att påstå att jag inte blir glad.

Så därför låtsas jag en ny sak. Att jag fyller 25 år. Bara.
Grattis till mig själv på 25-års dagen.

JA! JA! JAAAA!
[Hurra, hurra, hurra på min brorsdotters egna lilla språk]