Misshandlad

Alltså...
I mitt förra inlägg tyckte jag att det var synd om mig.
Det var det inte.
Nu är det synd om mig.

Förra gången jag tog prover berömde jag killen som tog dem för att han var så försiktig.

Denna gång var han inte alls lika försiktig. Det kom inget blod och han vispade frenetiskt runt med nålen i min arm för att få fart på blodflödet.

Det gjorde inte alls så ont då. Så när han frågade om det gick bra svarade jag vänligt: "Jadå!"

Men nu kan jag ju inte ens sträcka på armen. Så egentligen borde jag svarat: "Nu ja! Men du misshandlar ju min arm med din jävla nål och det kommer göra så in i helvete ont senare. Du kanske skulle lära dig att sätta nålen i blodådran istället??"

Fast det hade ju varit elakt.
Så jag lider i tysthet istället.


Gissar att denna arm har ett prydligt blåmärke om en dag eller två.