Alla hjärtans dag. Vilken hysteri, helt seriöst.
Fick frågan idag om det inte är tråkigt att vara singel på alla hjärtans dag. Och neej. Inte ett dugg. För vad är det jag missar?
Att en gång om året visa sin kärlek, för att det står i kalendern att man ska göra det just idag, känns oerhört ospontant och förutsägbart. Tror vem som helst skulle skriva under på att de skulle uppskatta en uppvaktning mycket, mycket mer, vilken annan dag som helst på året. Att bli uppvaktad en helt vanlig tisdag värmer tusen gånger mer i hjärtat.
För vad är alla hjärtans dag egentligen? En dag skapad av handeln, precis som mors dag och fars dag, och vi köper blommor och presenter i massor. Och handlarna skrattar hela vägen till banken.
Tror även att många känner en enorm stress och press en sådan här dag. Att den ska bli precis så romantisk som de har föreställt sig. Och skulle den inte bli det kan det ju snarare bli en negativ upplevelse.
Som i skolan när man köpte rosor till varandra, ofta anonymt (vad nu poängen var med det), och den som gick hem med flest rosor hade högst status. Vem tänker på de stackare som lämnar skolan utan en enda ros i handen.
Låt istället alla dagar vara en alla hjärtans dag och tala om för dem du älskar att du gör det. Och visa din uppskattning att de finns där för dig. Varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar