Vaknar av att larmet på mobilen går. Tänker varje morgon att jag måste ändra melodi på larmet. Har en fruktansvärd röst som sjunger, på vad som ska vara ett peppande sätt, att det är dags att gå upp: "Åååh kom igen, dags att ställa sig upp, dags att ta tag i den här dagen! 1 2 3. Av med täcket, bort med kudden, ställ dig upp, 1 2 3 4". Blir bara förbannad på den. Mitt dåliga morgonhumör passar nog inte riktigt med en sån kläm-käck idiot. Ska ändra den till imorrn. Om jag kommer ihåg. Men först måste man ju snooza ett par gånger. (Så jag får höra den där jävla melodin ytterligare ett par gånger). Först när jag verkligen MÅSTE gå upp, släpar jag mig ur sängen och går för att göra mig i ordning.
Efter ungefär 10 minuter kommer posten. Och min brevbärare verkar vilja sätta nån slags världsrekord i hur man kastar ner posten genom luckan på mest ljudliga sätt, vilket ger mig en hjärtattack-light varje gång. Men man vaknar ju i allafall till lite efter det, vilket kan behövas i mitt fall. Är oftast så trött att jag halvsover fram till posten kommer. Men nu är jag i allafall ordentligt vaken.
När jag gjort mig i ordning, plockar jag ihop mina saker och gör mig redo att åka. Stannar innanför dörren och funderar vad jag har glömt. Äh, har nog allt. Går ner till bilen och inser att jag visst glömt nåt. Gör den rutinen nästan varje morgon. De tråkigaste är att jag alltid hinner hela vägen ner (3 tr) innan jag kommer på vad jag glömt. Men det är ju skönt att starta morgonen med att springa upp å ner i trappor!
Kommer till slut ner till bilen och svär över att jag igen glömt att sätta i motorvärmaren/kupévärmaren. Och bilen är täckt med snö/is. Helst ett tjockt lager is. Drar ett par svordomar till medan jag skrapar bort isen från bilen. Om jag bara var begåvad med ett bättre minne skulle jag ju slippa skrapandet... Och medans jag står å skrapar bilen dyker det alltid upp någon väldigt pratglad granne. Mina grannar har väl en snittålder på 60 år ungefär och konversationerna på det här området brukar oftast handla om diverse krämpor eller vem som nyss gått bort. Inte den mest muntra typen av konversation. Vid det här laget brukar jag dessutom vara ganska stressad eftersom för mycket tid gått åt till att springa i trappor och bil-skrapandet. Och det är tvärsvårt att få dem att förstå att jag har bråttom till jobbet, brukar få säga "måste åka nu" minst 5 gånger innan de ger sig och säger hej då.
Sätter mig efter mycket om och men i bilen och drar i väg till jobbet. På vägen ner blir det ett par svordomar tillägnade allt folk som uppenbarligen inte kan köra bil. Folk verkar köra fruktansvärt illa på morgonen, för det kan ju inte ha att göra med mitt dåliga morgonhumör va?
Kommer ner till stan och ska köra in parkeringshuset, där jag alltid hamnar bakom en människa, som allt som oftast brukar vara en liten gubbe med keps, som kör så sakta upp att om jag skulle kliva ur bilen skulle jag kunna gå upp fortare. Och sen ska de alltid stanna och tveka vid varje ledig parkeringsplats, men väljer först det tionde lediga alternativet.
När jag till slut lyckas parkera bilen blir jag varse att närmaste trappuppgång, den jag brukar ta, är låst, och jag måste gå tvärs igenom hela parkeringshuset till den andra uppgången. Det blir en ganska lång omväg jag måste ta för att idioten som ska låsa upp trapphusen på morgonen har glömt att låsa upp just det som blir närmast för mig.
När jag väl kommer till jobbet är jag ganska lättad, äntligen framme!!
Och min morgon är därmed officiellt slut! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar