Blev stoppad av polisen imorse. Tycker det är så otäckt med polisen, vet inte riktigt varför, men får hjärtklappning varje gång. Kan vara för att mamma och pappa alltid "skrämde" med polisen när man va liten: -Sätt på dig cykelhjälmen annars kommer polisen och tar dig. Och jag väntar väl fortfarande på stunden när de kommer å haffar mig.
Snacka om trauma för livet =)
Hur som helst. Polisen stod inne i parkeringshuset. INNE! Vart så himla förvånad att de stod just där, så jag vevade ner rutan och frågade om det hade hänt nåt, inget svar utan jag får en sån där blås-apparat uppkörd i ansiktet och en uppmaning att blåsa. Sen frågade han tjurigt om mitt körkort, gick ett varv runt bilen och kastade, bokstavligen KASTADE tillbaka mitt körkort genom rutan och sa: -Det ser bra ut. Jaha, tänkte jag, det ser bra ut? Betyder det att han är klar och att jag får åka? Vågade ju knappt öppna munnen pga attityden hos den polisen. Han var som en sån polis man bara ser på film, som krossar baklyset och sen ger en böter för trasigt bakljus. Så jag frågade så snällt jag bara kunde: -Så jag kan åka nu? och han skrek: -JA MEN VA FAN KÖR DÅ!!
Är det så konstigt att jag e rädd för poliser??
Men lite senare insåg jag vem det var som hade stoppat mig, tyckte jag kände igen honom, han är en f.d. "kändis" från Västerås-trakten och han har jag träffat i ett annat sammanhang och attityden va precis den samma då! I det fallet var han inne och handlade av mig. Han betalade med kort och jag bad om legitimation. Varvid jag fick höra att jag borde minsann veta vem han är och han kastade irriterat upp sitt leg på disken. Tråkigt att behöva leva med ett sånt humör hela tiden.
Ha de!!
/Tessan
1 kommentar:
Nå vem va de då?
Skicka en kommentar