Löjligt nervös...

Jag var på bröllopsmiddag i helgen. Löjlig som jag är, gick jag och var nervös för denna middag i två veckor innan. Lite som när man gick på sitt första disco när man var liten.

"Hur ska jag bete mig, vad ska jag ha på mig, ska jag ha snedluggen till höger eller till vänster och hur i helvete dansar man?"

Så kände jag mig nu, med ungefär samma frågor nu som då. Har inte varit på en bröllopsmiddag sen jag var liten. Var nervös, ordentligt. Vet inte riktigt vad jag egentligen förväntade mig men det kändes nästan som jag skulle på bal på slottet.

"Hur ska jag klä mig, hur beter man sig, hur kommer människorna vara, vilken gaffel använder man först?"

Onödigt dramatiskt visade det sig för när jag kom dit visade sig alla vara riktigt trevliga och även om middagen å allt var super hade jag verkligen höjt allt till skyarna före och varit nervös helt i onödan. Typiskt mig. Och tänk, det var helt vanliga människor på middagen. Vet heller inte här vad jag trodde i förväg, men av någon anledning var jag nervös för även det.

Det slutade som en riktigt kul kväll med gott sällskap, god mat å även lite välbehövligt ass-shake efter middagen!

Btw, det var väl ingen skräll direkt att fru Granlund bjöd på choklad-tårta till efterrätt! Det var väl den enda föraning jag hade rätt om angående middagen, och det hade jag kunnat satsa hela min lön på! :)

Söta herr och fru Granlund!