Rädd i mörkret...

Det börjar bli mörkt riktigt tidigt om kvällarna nu. Jag som brukar vara ute och gå efter jobbet. Och jag tycker inte om att gå ensam när det är mörkt. Inte för jag är rädd för mörker utan för att jag inte gillar att utmana ödet att som ensam tjej gå ute när det är mörkt. Inte när det finns å mycket idioter där ute.

Som igår kväll när jag var ute och gick. Det var visserligen fortfarande ljust, men ändå mötte jag två personer som höll på att skrämma ihjäl mig. Jag brukar gå min runda runt sjukhuset (kanske inte den bästa rutten om man vill undvika knäppskallar) och när jag närmade mig sjukhusområdet mötte jag en kille som jag tyckte såg lite skum ut. Han tittar på mig medans vi går mot varandra och helt plötsligt drar han upp sin plastkasse och börjar rota stressat i den samtidigt som han kollar mot mig. "Shit, nu letar han efter en kniv eller nåt" tänker jag och börjar gå långsammare. Vi möts, men han går förbi och ingenting händer. Jag vänder mig om säkert 20 gånger och kollar vart han är innan jag vågar fortsätta.

Den andra mötte jag precis utanför psyk. Såg han på håll. Han gick med armarna hängandes längs sidorna, utan att svänga dem. Håret stod rakt upp och han var lite slarvigt klädd. När han kom närmade såg jag blicken. Hans ögon var kraftigt uppspärrade och han stirrade rakt på mig utan att röra en min. Jag kollade snabbt ner i backen för att inte provocera nåt. Jag håller andan när vi går förbi varandra. Slänger en blick över axeln och konstaterar att även han fortsätter gå åt sitt håll.

Inser att jag behöver en stor, stark kille som kan skydda mig på mina promenader när det börjar bli mörkt! Så bor du i närheten och känner att du vill ut och knalla med mig? Let me know!