Klantiga jag

Jag har krockat idag med bilen.
Alltså det var mer en putt än en krock, men ändå.
Så jävla klantigt.

Det var på en parkering. Jag sätter mig i bilen.
Slänger en slarvig blick i backspegeln och börjar backa.

BUMP!!
-SHIT!!

Bilen snett bakom mig hade börjat backa ut från sin parkering och jag missade det. FAN FAN FAN!!!
Det var ingen tvekan om att det var mitt fel – jag har dessutom inga backljus så det kan vara svårt för andra att se att jag backar.
Jag blev så jävla arg på mig själv. Så fruktansvärt onödigt.

Kliver ur bilen och är redo för en utskällning. Ser att den andra bilen är en något nyare bil. Ännu mer FAN!

En tjej öppnar bildörren och hänger ut huvudet och säger:
-”Syns det nåt?”
-“Njae, jag tror inte det, fast det är ju mörkt…” säger jag tveksamt.
-“Då är det lugnt…” säger hon.
-“Va??” säger jag fortfarande skakis.
-“Äh skit samma om de inte syns nåt!” säger hon och tänker dra igen bildörren.
-“Men… men är du säker?” frågar jag.
-“Jaadåå… det är lugnt. Bara du låter mig backa nu!” säger hon och ger mig ett leende.

Ok, tänker jag. Jag tänker inte tjata.
PHEEEEW!!!

Min bil fick en liten repa där bak. Men det gör mig inte ett dugg.
Som en liten skönhetsfläck.