Sjunga psalmer var svårt.
Helst när man inte vet hur dem går.
Men jag gjorde så gott jag kunde.
Med andra ord, jag mimade mer eller mindre.
Uppställning.
Föräldrarna till vänster och gudfar/gudmor till höger.
Prästen ser ni vem det är va?
Vid det här laget hade Vilma somnat.
Morfar klev in i bilden också!
Två supersöta tjejer.
Min Sofflan och hennes Vilma.
Massa kakor och gott fanns det.
Men jag motstod ALLT.
Men Sara, Nina och Joel åt och var glada.
Konstigt nog vart jag inte ens sugen, fast det satt folk
runt i kring och mumsade.
söndag, januari 11, 2009
På dop
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åhh vilken söt plutt! Starkt jobbat Soffan! Stort grattis!
Skicka en kommentar