När du vill vara (för) dig själv för en stund

Idag på gymmet pratade massa folk med mig.
Och det kan ju vara trevligt, att folk pratar med en.
Men jag hade proppat öronen med hörlurar spelades hög musik.
Just för att just idag ville jag träna i min egen lilla värld.
Jag har faktiskt varit social hela dagen på jobbet.

Helt plötsligt såg jag hur någon tittade på mig samtidigt som läpparna rörde sig, och jag insåg: Shit, hon pratar nog med mig.
Jag sliter ur hörlurarna och säger:
“Ursäkta, jag hörde inte vad du sa?”
”Näe, jag sa bara att värst vad låg musiken var idag!”
Inte för att jag hade märkt det, men jag log och höll med henne, den var jättelåg. Stoppar i lurarna igen och ser att läpparna på kvinnan fortfarande rör sig. Ut med dem igen.
”…för det skulle ju vara lättare att träna om de drog på lite…”
”Jo det har du rätt i, det är därför jag har med mig egen musik” säger jag och håller demonstrativt upp mina hörlurar.
”Ja det var smart av dig tycker jag, förut när jag bla bla bla…”
Jag låter hörlurarna hänga, ingen idé att stoppa in dem igen.

Och det inte bara den kvinnan som var pratglad just idag. Pratade med en man, han väntade på min maskin, han berättade halva sin livs historia. Om jag ska erkänna så lyssnade jag inte så jävla noga. Och så var det tjejen som tyckte det var en bra idé att be just MIG (nybörjar-gymmaren) om hjälp.

Det är skönt att få träna ifred…
…har jag hört!