Hos gynekologen

Sköterskan: Tar du P-sprutan som preventivmedel?
Jag: Öh, eh, nej det kan jag inte påstå.

Det vore ju helt ljug att säga att jag använde det som preventivmedel. Herregud jag vågar inte ens räkna efter hur länge sen det var… jag har förmodligen växt igen helt och hållet där nere.
Men nu var det ju inte mitt patetiska obefintliga sexliv vi skulle prata om. Det är något helt annat.

Jag: Näe, jag tar den för att slippa mensvärk.

Jag frågar om min onda höft kan ha något samband med något gynekologiskt fel. Eftersom varken en kiropraktor, sjukgymnast eller läkare lyckats lösa felet.

Sköterskan: Nä. Vet du vad som jag tror är felet?
Jag: Eh.. näe…
Sköterskan: Du tränar inte va?
Jag: Näe, inte just nu eftersom jag har så ont.
Sköterskan: Då är det det som är felet.
Jag: Va?
Sköterskan: Ja, du måste gå ut och gå. Tre gånger i veckan ungefär.
Jag: Eh, men…
Sköterskan: Helst 10 000 steg. Du får skaffa en sån där stegräknare.
Jag: Men det var ju inte riktigt svar på frågan, om det kunde finnas något annat som orsakar det.
Sköterskan: Det KAN ju vara det. Men det tror jag inte. Du ska ut och gå helt enkelt.

Är det inte fantastisk att en människa som ger mig en spruta i skinkan kan hitta en diagnos som ingen annan kunnat?
Som vet efter bara en minuts prat trots att de andra undersökt mig i månader. Helt otroligt. Jag går för lite. Vem kunde ana det?

Jävla idiot-kärring.
Svara på min fråga nästa gång bara.