Spräck inte min idyllbubbla!

För tillfället går jag runt i någon slags fantasivärld och bara drömmer mig bort. Jag tror att det är min kropps sätt att säga att nu är det fan dags att bli vuxen. Jag går förbi villaträdgårdar och ser framför mig hur jag vill ha det. Och jag trakasserar gärna mina vänner med mina drömmar just nu.

En liten mysig villa, inte för stor och inte för liten, på ett litet mysigt område någonstans där alla grannar är goda vänner. Man kanske bjuder över varandra på äppelpaj gjord på äpplen som plockats i någons trädgård och skrattar åt när familjen Bengtsson barn råkade sparka en boll rakt genom familjen Svensson köksruta. “Sånt som händer”. Barnen leker med varandra – kurragömma, hela havet stormar och några kanske spelar fotboll. Barnen skrattar, de vuxna skrattar. Till och med husdjuren skrattar.
Jag påtar i trädgården tillsammans med min underbara man. Jag plockar ogräs i rabatten och han klipper gräset. Vi tittar bort mot den blänkande poolen på tomten där våra små änglaliknande barn leker. Vi ler mot varandra och är bara så där galet lyckliga.



- Sluta överdriv. Och du tycker ju inte ens om trädgårdsarbete.

Jo, i min dröm gör jag kanske det!!
Herregud, man kan väl få drömma lite…