Vardags-bus

Igår ringde en sådan där dryg försäljare.
Jag kan inte rå för det, men jag hatar dem.
Och det är ju fantastiskt roligt att driva med dem.

Hon som ringde hade faktiskt en ganska bra erbjudande visade det sig, som var nästan gratis.
Jag antar att väldigt många tackar ja till erbjudandet. Men inte jag.
Eftersom jag listade ut att jag lika gärna kan ringa det aktuella företaget i efterhand och få precis samma erbjudande. Då blåser jag den jobbiga människan som ringer och stör mig mitt i maten på provisionen genom att tacka nej.

Hon: … ja vad säger du?
Jag: Hm… njae…. nej, jag är intresserad.
Hon: Va?
Jag: Näe, jag vill inte ha något.
Hon: Får jag fråga varför?
Jag: Jag vill bara inte helt enkelt.
Hon: Men det är ju väldigt billigt…
Jag: Jag tycker inte om billiga saker.
Hon: Eh… okej. Tack då.
Jag: Tack själv.

”Hon gör ju bara sitt jobb”, tänker ni. “Det var elakt av dig”.
Men det finns två typer som jag inte tål. Parkeringsvakter och telefonförsäljare.
Dem får man retas med hur mycket man vill.