Näe… jag kunde visst inte sluta.

Mitt val att sluta med bloggandet kom utav att jag inte mått något bra.
Jag ville bara ge världen fingret och en del utav det var att sluta bloggandet.

Förstår inte vad det varit med mig de senaste två veckorna. Jag har verkligen mått pissdåligt. Jag har varit ta-livet-av-mig-deprimerad. På riktigt. Inte för att jag någonsin skulle ta livet av mig. Det är jag alldeles för feg för och jag skulle aldrig utsätta de jag tycker om för något sådant. Men ändå ville jag inte leva. Det låter kanske motsägelsefullt men så var det.

Jag hatade mig själv, alla andra och mitt liv.
Jag var värdelös, tjock och mest ensam i världen.
Jag var till och med pinsam och dålig som var ledsen över dessa saker.
Allt var helt hopplöst och jag hade grinat konstant i en vecka.

Sen vaknar jag fredag morgon och märker att jag helt plötsligt mår bra. Precis som att någon har tryckt på en knapp.
Jag är gladare och piggare, och ingenting känns piss längre.

Vad fan hände?

Antingen behövde jag bara en tyck-synd-om-mig-själv-vecka. Att få släppa ut allt.

Eller så beror det på min B12/folsyrabrist (ett vanligt symptom är just depression). Jag har slarvat massor med mina tabletter och under de två veckorna jag mått dåligt så har jag börjat skärpa mig igen. Ifall att det skulle vara det.

Hur som helst så vill jag bara be om ursäkt till er som drabbats av mitt beteende,
jag kan inte riktigt kontrollera det, och om jag kunde välja så vill jag givetvis i må så som jag gjort.

 
Förlåt!