(Ja, jag vet, jag har bara ätit mina tabletter i två dagar och det är alldeles för tidigt för att hoppas att det ska bli bra. Men efter att ha haft konstant huvudvärk i två månader är mitt tålamod som bortblåst.)
Och jag vet är när jag ska resa mig härifrån så kommer varenda muskel och led protestera, min kropp verkar tro att jag är hundra år.
Så jag sitter och gråter en skvätt på golvet. Hårbollen iakttar mig på avstånd. Så går hon iväg. Efter en kort stund kommer hon tillbaka med sin favoritleksak i munnen. Hon släpper den precis bredvid mig och så lägger hon sig alldeles intill.
Jag tror det var hennes sätt att trösta mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar