Min lillebror vann tävlingen och fick på så vis välja vad jag skulle skriva om i ett inlägg. Han valde att jag skulle skriva om honom. Och ja så blir det.
Egentligen finns det hur mycket som helst jag kan berätta om min bror. Helst om man vill berätta något kul. För han är lite av en pajas och får mig nästan alltid att skratta så jag kiknar.
Men en sak kommer jag förmodligen aldrig att glömma.
När min bror som liten åkte skidor.
Han var inte så gammal, kanske fem, sem år.
Han åkte skidor utanför vårat hus. Han åkte runt huset, varv efter varv, och mamma höll koll på honom genom köksfönstret när han åkte förbi. Minns att jag hörde honom upprepa “Gunde Svan, Gunde Svan, Gunde Svan” medan han åkte så snabbt han bara kunde.
När mamma inte hade sett honom åka förbi på en längre stund går hon lite oroligt ut för att titta till honom.
Hon hittar honom i en buske. Han har fastnat med skidorna och kan inte komma loss. Förmodligen har han suttit fast en stund.
Och så säger han: “Jag ville ju bara leka Gunde Svan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar