Ansvarstagande i vardagen

Idag tog jag mitt handlande till level 2.
Level 1 var att skaffa Ica-kort. Check.

Idag självscannade jag för första gången.
Jag var så nervös för att göra fel att jag t.o.m. glömde ta bild till bloggen. Tänk om jag skulle glömma scanna något och de skulle upptäcka det. Vad händer? Stora gula lampor som blinkar, en röst som säger “Vi har en tjuv! Vi har en tjuv!” och en gigantisk hand som kommer ner från taket och pekar på en?

 
Det var lite som att köra bil själv första gången efter att man tagit körkort. Jag var helt övertygad om att polisen skulle stoppa mig och säga: “Nämen, lilla vän, du är inte redo för det här stora ansvaret  att köra runt här helt själv” och sedan ta tillbaka mitt körkort.

Samma känsla hade jag nu. Att någon ICA-personal skulle jaga efter mig och knycka tillbaka den där scannern. “Lilla gumman, det här klarar ju inte du av. Du får handla som vanligt.”
Men jag fick gå runt där och blippa med min scanner och sedan checkade jag ut helt själv. Och ingenting hände.
De lät mig ha hela ansvaret. De litade på mig.
Tack ICA.