Är inte det inte orättvist?

Jag vaknar. Känner redan innan jag gått upp att det här är en grå och tråkig dag. Vill egentligen inte gå upp alls. Men jag har lovat att hänga med på en del grejer idag så jag måste.

Kollar ut genom fönstret och ser att det är precis så där grått och tråkigt som jag trodde. Och kallt. Bara 10 grader.



Efter att ha varit uppe en stund inser jag att Sabina inte har synts till. Hon brukar alltid vara uppe före mig. Jag hittar henne i soffan.
Hon tittar upp på mig, sträcker sig och somnar om.
Hon har helt enkelt bestämt sig för att inte gå upp. Än.

  

Jag vill också vara katt idag.