Hur som helst så satt den lilla äckliga saken där, precis vid en klo. Då jag inte hade något att ta bort den med så gjorde jag som jag brukar när jag har ett problem. Jag åkte hem till mina föräldrar och hämtade en fästingplockare... och pappa.
När vi väl kom hem till mig visar det sig att fästingen är borta. Den sitter inte längre kvar på tassen.
Jag ringer till mamma för support:
Jag: Fast de brukar väl dö när de sugit sig fulla med blod... visst??
Mamma: Näe, jag tror de brukar lägga ägg!
Fan... Nu har jag väl snart en fästingfarm här.
(Ja, den är vrålsuddig, men försök själva att hålla i ett vilddjur samtidigt som ni försöker ta kort.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar