Stunder då jag blir irriterad på kattskrället

När hon har sönder saker
Bara för att inte hon har en inkomst och kan betala för sig betyder ju inte det att man kan ha sönder saker hej vilt. Min TV hade till exempel varit finare UTAN klösmärken.

När hon gömmer mina saker
Det är uppenbarligen skitskoj att gömma mina saker. Allt som är stort som en katt-tass måste läggas undan där hon inte kan nå dem annars försvinner de under mattor, soffan eller sängen.

När hon har beslutsångest
Ibland så kan hon inte bestämma sig för om hon vill vara ute eller inne och då vill hon att jag öppnar balkongdörren var femte minut. På sommaren finns ju en enkel lösning på det, man lämnar dörren öppen helt enkelt. Men vintertid funkar inte den taktiken riktigt.

När hon skådespelar
Hon utnyttjar sin storlek och min djurkärlek till det yttersta. Om hon inte får göra som hon vill gnäller hon och låter som att hon är döende av sorg. Eller som när hon ligger i mitt knä och jag vill att hon ska gå ner så blir hon helt lealös i kroppen och kan inte alls röra sig. Och fortsätter jag så kommer det där ynkliga gnället också. Herregud, man kan ju inte flytta på en döende katt.

När hon tävlar med mig
Ni vet när man kommer hem och är så där galet kissnödig. Så kissnödig att man nästan ger efter för att det känns som att urinblåsan håller på att sprängas. När jag kastar av mig skor och ytterkläder i hallen och sedan springer till toaletten tror kattskrället alltid att vi leker en lek. Leken om vem som kan springa fortast och sätta sig på toalocket först. Behöver jag säga att hon alltid vinner?