Sa jag något dumt?

För en stund sedan satt jag i soffan och kollade massa Youtube-klipp i brist på annat. I knäet låg en nöjd hårboll och sov.
Jag hittade bland annat en katt som spann väldigt högt. Jag höjde volymen för att hårbollen skulle höra för jag ville se om hon skulle bli nyfiken.
Fast hon bara tittade förnärmat på mig och gick sedan ilsket iväg.

Undrar vad katten i klippet verkligen sa?

Min fina hårboll <3

 

Hårbollen äter plastgran

Ungefär 30 sekunder efter att jag konstaterat att julgranen är färdigpyntad går hårbollen fram och börjar äta på den. Att den är av plast verkar inte bekymra henne. Inte heller att jag ber henne sluta.

Det är ju bara en tidsfråga innan det ser ut så här:

Hur en katt väcker en

För en som inte kan öppna länken i det tidigare inlägget.

God morgon!

Om ni undrar hur jag har det varje morgon med hårbollen så kolla på klippet nedan. Man skulle faktiskt kunna tro att hon och  jag varit ren inspiration för den som gjort klippet.

http://video.l3.fbcdn.net/cfs-l3-snc4/343544/590/10150339289423596_3256.mp4?oh=8050400c90e5a98c1d9b07066a4c454e&oe=4EBFCD00&l3s=20111111054824&l3e=20111113055824&lh=03a89e13229ce063e5a04

I´m in need

Jag saknar ett fungerade Photoshop. Galet irriterande. Jag är sjukskriven och har all tid i världen att försöka redigera i kapp gamla bilder, men så har jag inte Photoshop. Så himla typiskt.

Ni får helt enkelt nöja er med oredigerade bilder på kattskrället.
Och ja!! Tydligen lutar min lägenhet idag. Inget mer med det.

Bus med favvoleksaken.

Hårbollen hatar kameran och kan vara den sämsta modellen någonsin.

Läskiga mardrömmar

Det verkar som att min hårboll drömmer mardrömmar lite då och då. Som alldeles nyss då hon däckat ute på balkongen och helt plötsligt skriker rätt ut som om hon gjort illa sig. Jag reser mig upp och springer mot balkongen. Jag möts av en yrvaken katt som inte alls skadat sig. Hon måste med andra ord bara drömt att något läskigt hänt. Vad nu det kan ha varit.

Kattskrället försöker svälta ut mig

Jag gjorde i ordning en tonfisksallad när jag kom hem från jobbet. Innan jag börjar äta kommer jag på att jag måste gå på toaletten så jag lämnar tallriken med tonfisksallad på diskbänken och går iväg. När jag kommer tillbaka hittar jag kattskrället med huvudet i min mat, mumsandes på tonfisken.

AAAAAAAAAH!!! BOOOORT!!!

Jag schasar bort henne och skrapar sedan bort det översta lagret mat från tallriken. Ett ganska stort lager då jag ogillar att dela mat med någon som slickar sig i rumpan.

Jag tar min tallrik och går mot vardagsrummet med min tallrik.
Då springer kattskrället framför mina ben och jag snubblar till och lyckas kasta av resterande mat på tallriken ner på golvet.

Så det blev ingen tonfisksallad för mig.
Det fick bli en macka och lite yoghurt istället.

Japp, jag kunde ha fotat skiten, men jag var trött och hungrig och jag rafsade ihop maten på golvet snabbare än jag ens hann tänka foto. Så det blev inget.

Fel fokus

Tidigt i morse vaknar jag av ett ljudligt klirr. Någonting som går sönder.
Jag flyger upp ur sängen och tar en vända i lägenheten, men hittar inget konstigt och går snabbt och lägger mig under täcket igen.

Efter en liten stund börjar jag fundera… Vad var det jag såg egentligen?

Jag sover med mina linser (s.k. dygnet runt-linser) och jag måste blinka i gång dem när jag öppnar ögonen på morgonen. Så de första 30-60 sekunderna när jag är vaken så ser jag ungefär så här bra:

Så jag springer upp igen, denna gång ser jag bra och upptäcker kattskrället sittandes mitt i en hög med glasskärvor. PAAANIIIIIK!!!

Så det blev att börja dagen med att dammsuga. Klockan 07:30.
Jätteskönt när man har sovmorgon.
Tack. Som. Fan.

Utskälld av katten

Idag har jag fått skäll av kattskrället.
Flera gånger faktiskt.

För när hon har suttit på insidan och tittat ut så har det ju sett så himla varmt och gosigt ut med lysande sol. Men när jag släppt ut henne så har hon snabbt kommit in och skrikit vad som låtit som: “Vad i helvete?? Varför har du gjort så jävla kallt?? Så jävla taskigt!”

Som att det är mitt fel att det är sol- och snöstormsblandat väder med inslag av nedfallande isbitar?
Nä, det är faktiskt inte mitt fel!

Dåligt köp

Jag har köpt ett nytt överkast till sängen. Ett sånt där fluffigt och mjukt överkast.
Men tydligen så är inte detta mitt överkast längre.

Kattskrället blev överlycklig över att jag köpt världens största och skönaste kattsäng till henne. Så nu ligger det där jäkla överkastet mer på golvet med en katt på istället för att ligga i min säng och vara vackert.

Stunder då jag blir irriterad på kattskrället

När hon har sönder saker
Bara för att inte hon har en inkomst och kan betala för sig betyder ju inte det att man kan ha sönder saker hej vilt. Min TV hade till exempel varit finare UTAN klösmärken.

När hon gömmer mina saker
Det är uppenbarligen skitskoj att gömma mina saker. Allt som är stort som en katt-tass måste läggas undan där hon inte kan nå dem annars försvinner de under mattor, soffan eller sängen.

När hon har beslutsångest
Ibland så kan hon inte bestämma sig för om hon vill vara ute eller inne och då vill hon att jag öppnar balkongdörren var femte minut. På sommaren finns ju en enkel lösning på det, man lämnar dörren öppen helt enkelt. Men vintertid funkar inte den taktiken riktigt.

När hon skådespelar
Hon utnyttjar sin storlek och min djurkärlek till det yttersta. Om hon inte får göra som hon vill gnäller hon och låter som att hon är döende av sorg. Eller som när hon ligger i mitt knä och jag vill att hon ska gå ner så blir hon helt lealös i kroppen och kan inte alls röra sig. Och fortsätter jag så kommer det där ynkliga gnället också. Herregud, man kan ju inte flytta på en döende katt.

När hon tävlar med mig
Ni vet när man kommer hem och är så där galet kissnödig. Så kissnödig att man nästan ger efter för att det känns som att urinblåsan håller på att sprängas. När jag kastar av mig skor och ytterkläder i hallen och sedan springer till toaletten tror kattskrället alltid att vi leker en lek. Leken om vem som kan springa fortast och sätta sig på toalocket först. Behöver jag säga att hon alltid vinner?

Ge fan i mina fötter

Min hårboll har kommit på en ny skojig lek.
Den går ut på att envist jaga mina fötter och bita i dem.
Vilket är kul i ungefär en minut.

Oturligt nog tycker hårbollen att det kan vara roligt i upp till en halvtimme.
Så vi är lite osams här hemma för tillfället.

Jag tycker att hon kan leka med någon av alla kattleksaker som ligger och dräller precis överallt.
Men mina fötter är fortfarande roligast.

Trög hårboll

Jag kommer hem med en massa kassar och medan jag håller på och bär in allt passar kattskrället på att smita ut i trapphuset. Hon springer ner till våningen under och jag går efter. När jag kommer ner sitter hon vid dörren till lägenheten precis under mig och hon skriker högt: “SLÄPP IN MIG!!!”

Jag försöker förklara att hon inte kan gå in där eftersom vi inte bor där, men det är lite som att tala för döva öron (fråga mig inte varför jag ens försökte mig på en konversation här). Så istället får jag fösa henne lite lätt mot trappan och tills slut fattar hon att vi ska gå upp till nästa våning där vår dörr står öppen och hon springer rätt i lägenheten.

Av någon anledning så känner hon inte igen sig utan springer snabbt mellan rummen medans hon pratar högljutt och verkar tänka något i stil med:
”Ooh, vad är det här?”
”Wooow vad är det här för ställe?”
”Oh, oh… här är ännu mer nya grejer!"

Kanske inte ett av hennes smartaste tillfällen i livet.

Huskatten

Lite då och då kikar jag in på Huskattens hemsida. Det var därifrån jag fick min alldeles egna hårboll.
Och jag vill ha alla söta katter som de har på bild där. Dem är ju så söta.

Turligt nog tycker inte hårbollen att andra katter är söta, så jag får nöja mig med bara henne.

Minne som en guldfisk

Min mongolida hårboll är väldigt envis och vill gå ut, trots snöstorm.

- Jag vill gååå uuut!
- Nej, det vill du inte!
- Joooo, det vill jag!
- Nä, det vill du inte, det är snöstorm ute!
- Det är det inte alls det. Släpp ut mig!
- Okej då! Lycka till i snön!

Varje gång sker samma sak. Hon springer ut för att sedan tvärnita. Sedan får hon panik eftersom snö faktiskt är jätteäckligt och hon försöker snabbt gå tillbaka i sina egna fotspår för att kasta sig in i värmen igen. Där stannar hon i ungefär tio minuter tills hon glömt bort incidenten med snön och börjar tjata om att hon vill gå ut igen.

Uttråkad hårboll

Turligt nog är hon ganska lätt att roa.
Släng ut något som prasslar på golvet så har hon att göra en halvtimme.

Njuter av det fina vädret

 

Jag och hårbollen passar på att njuta av solen – i soffan.
Ja, vad fan, det är ju kallt ute!

Då kom den till användning också

Ibland skulle man kunna tro att mitt liv är planerat in i minsta detalj.
Att allt jag gör har både en tanke och mening och att jag vet precis vad jag sysslar med hela tiden och i alla lägen.



Eller så siktade hårbollen på kattsängen när hon välte blomman.
Det kan ha varit det också.

Så jävla elakt

Hårbollen kommer och sätter sig precis bredvid mig på köksbordet.
(Alltså hon sitter på köksbordet – inte jag, jag sitter på en stol som vanligt folk gör)
Hon tittar på mig och så får hon en rejäl kväljning, så rejäl att hon ser ut som att hon ska kräkas.
Sen tittar hon på mig igen och går iväg.

VA FAN MENADE HON MED DET?