På tal om Zumba

Glömde berätta en grej som hände på passet idag. Jag slet och kämpade som ett jäkla djur för att ta mig igenom hela passet utan minsta lilla fusk. Idag skulle jag bara klara det. Och det gjorde jag också. Men jag var så trött att jag bara ville lägga mig i en hög på golvet och grymta ut all mjölksyra ur kroppen.

Men det gjorde jag inte. Det hade ju varit väldigt opassande.

På väg ut går jag förbi en tjej som varit med på passet.
Hon ser bara lite lätt svettig ut och lite coolt oberörd.
OCH SÅ ÄR MÄNNISKAN GRAVID!
Inte så lite heller.

Jaha. Jag måste verkligen göra något åt min kondis.

 
Ligger i sängen och skäms över min obefintliga kondition.

Sa jag något dumt?

För en stund sedan satt jag i soffan och kollade massa Youtube-klipp i brist på annat. I knäet låg en nöjd hårboll och sov.
Jag hittade bland annat en katt som spann väldigt högt. Jag höjde volymen för att hårbollen skulle höra för jag ville se om hon skulle bli nyfiken.
Fast hon bara tittade förnärmat på mig och gick sedan ilsket iväg.

Undrar vad katten i klippet verkligen sa?

Så himla dumt

Känns som jag håller på att bli sjuk igen.
Jag hoppas verkligen att jag har fel, men av erfarenhet så är jag nästan helt hundra på att det är kört igen.
Det är väl antingen det eller så hade jag en riktig brakfest igår som jag inte minns.

Skit.

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah…….

PAAAAAAAANIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag flagnar!! Faaan!!!

Det här går ju inte! Jag kan ju inte flagna nu. Semestern är ju inte helt slut än.
Jag ska ju komma tillbaka till jobbet och vara så där brun och fräsch så att alla blir avundsjuka och säger “Åh, vad du ser ut att må bra!”. Eller något sånt.

Nu kommer ju folk säga:
”Du har en hudflaga där… Där på kinden. Ja nu är den borta!”
eller
”Du, det ser ut som att du håller på att falla sönder!”

Inte riktigt som planerat.

Skit-spel

Igår tog jag ner “Line Birds” på telefonen och det skulle jag inte ha gjort.
Beroende-framkallande-jävla-spel.

Jag spelade galet många gånger och gjorde dessutom tabben att ta med mig Iphonen in på toaletten. Kan ha varit ett av mina längsta toabesök. Någonsin. Jag hade väl ett märke efter toasitsen där bak i flera timmar efteråt.

Idag gjorde jag ytterligare en dundertabbe. Jag lät lillebror testa spelet på min telefon.
Och tamefan så slog han mitt rekord. Inte med lite heller utan han dubblade det. WTF?

Så det kommer att bli en hel del toabesök för min del framöver.

Lite ljug är det väl?

Köpte för ett tag sedan ett nagellack som var lite extra dyrt just för att det som det utlovades inte skulle flagna (Ja, det är väl inte den tekniska termen för det, men just nu kommer jag inte på vad den annars skulle heta).

Vad tycker ni, verkar det som att nagellacket håller vad det lovar?
Bilden är tagen en och en halv dag efter att nagellacket målats på.

Nackellack som inte flagnar?

Mindre sexigt!

Min dator heter Rune. Inte så himla sexigt kanske, men det är inte jag som döpt den.
När jag köpte den var den helt enkelt inte helt ny och någon hade glömt att återställa den. Jag orkade inte heller göra det så nu får den helt enkelt heta Rune.

(Om inte någon vet om jag kan döpa om den utan att återställa den?)

Valuta för pengarna?

Här betalar man massa dyra pengar för ett tv-abonnemang med extra sportkanaler för att man vill kunna se Champions League så visar dem semifinalen mellan Real Madrid och Barcelona på TV3 ikväll.

Vad är det för jävla påfund nu helt plötsligt?



Om Radiotjänst läser det här – jag skojar bara. Jag har ju ingen TV.

Zombiesar

Jag som varken gillar serier eller overkliga saker har lyckats fastna för “The walking dead” nu när jag varit sjuk.
Vad fan hände liksom?



Jag måste ju haft någon konstig feberyra eller något som inte märkt att det här är en overklig serie och inte någon skön fakta från verkligheten.
Eller? Jag har ju visserligen legat isolerad i några dagar, men man kan ju hoppas att inte gatorna är fulla av zombier när jag ska till jobbet i morgon?

Det vore ju jobbigt.

Dåligt köp

Jag har köpt ett nytt överkast till sängen. Ett sånt där fluffigt och mjukt överkast.
Men tydligen så är inte detta mitt överkast längre.

Kattskrället blev överlycklig över att jag köpt världens största och skönaste kattsäng till henne. Så nu ligger det där jäkla överkastet mer på golvet med en katt på istället för att ligga i min säng och vara vackert.

Morning from hell

I morse vaknade jag med bultande huvudvärk och halsont. Och när jag klev upp kände jag mig inte alls speciellt kry utan funderade både en och två gånger om jag skulle sjukanmäla mig till jobbet. Men till slut bestämde jag mig för att gå och jobba ändå.

Det skulle jag inte ha gjort.
Jag kommer ner till bilen och har svårt att överhuvudtaget hitta den på grund av all snö. Jag gräver fram den medan jag stå i snö upp till knäna och när jag fått bort all snö så är jag helt slut av ansträngning. Feber och hårt jobb funkar sällan speciellt bra.

För att komma ut från min parkering är det (oftast) lättast att backa 25 meter för att sedan vända runt på en cykelbana vid vägen utanför. Jag tittar i backspegeln och ser en halvmeter hög snövall mellan cykelbanan och vägen. Vad jag INTE ser är den lika höga snövallen FRAMFÖR cykelbanan som maskerats av att snön långsamt sluttat uppåt. Vad jag i backspegeln bedömde var ett snödjup på cirka 10 decimeter var i själva verket ett snödjup på 40-50 cm. Ni fattar ju vad som hände va?

Trots att jag kör långsamt lyckas jag köra långt upp på vallen, och eftersom jag innan jag träffar den börjat svänga runt så har hela högersidan kilat fast i snön.

Här svär jag enormt mycket, det kan vara den längsta svordomsmeningen någonsin, medans jag går och hämtar en skyffel för att gräva loss bil-helvetet. Samtidigt kör en granne till mig fast lite längre in på parkeringen och jag blir lite gladare av att det i alla fall inte bara är jag som är klantig.

När jag står där och gräver som mest kommer en liten indier förbi. Han går ett varv runt bilen innan han stannar och kliar sig i huvudet.
”How did you do that?” säger han med rejäl indisk brytning och tittar frågande på mig.
”Does it really matter?” säger jag arg som ett bi.
”I would have helped you, but i need to catch the bus you know!” säger han.
”Thanks for the information!” säger jag och inser att om han säger något mer kommer jag att slå honom med skyffeln.

Jag har tjugo minuter på mig innan jag ska börja jobba och jag inbillar mig att jag ändå lugnt ska hinna till jobbet klockan åtta. Men ni kan aldrig ana hur mycket snö man måste skyffla bort för att få loss en liten Polo ur en snövall. Jag tittar på klockan och helt plötsligt är den 08:02. HELVETE! Ringer till jobbet och talar om att jag blir sen. Kanske jättesen.

Grannen har fått loss sin bil och står nu och väntar på att hon ska få lämna området (min bil står ju och blockerar utfarten). Istället för att komma ut att hjälpa till, det gynnar ju faktiskt henne också, så sitter hon tålmodigt kvar i bilen och tittar på medan jag sliter. Först när jag grävt färdigt kommer hon ut och erbjuder sig att hjälpa till.

Jag får loss bilen och tar mig ut på cykelvägen. Eftersom nästa snövall är ännu högre än den första bestämmer jag mig för att åka på cykelvägen, 50 meter längre ner finns en vägkorsning och där borde jag komma ut.

På väg till korsningen passerar jag en grupp människor som står vid busshållplatsen. Arg och frustrerad tutar jag på dem och tvingar dem att kliva upp i snövallarna så jag kan komma förbi. Väl framme vid korsningen tvingas jag köra genom lössnö och lyckas köra fast igen. Jag går tillbaka, förbi busshållplatsmänniskorna, och hämtar skyffeln igen. Jag gräver ilsket fram bilen, slänger sedan skyffeln i en snödriva innan jag kör iväg.

VAD FAN STANNADE JAG INTE HEMMA FÖR??

 
(Ja, va fan en dag som denna när jag dessutom är sjuk får man se ut hur som helst! Faktiskt!)

Utan logik

Ibland förstår jag inte själv hur jag fungerar.
Imorse var planen att jag skulle gått upp vid åtta för att ha gott om tid för att göra allt som jag tänkt.
Men när jag råkat försova mig och vaknat klockan nio istället, bestämmer jag mig för att helt strunta i att gå upp tidigt. Jag somnar om och vaknar klockan tolv istället.

Vad fan är logiken i det?

Folk blev som galna

Efter jobbet svängde jag in på den lilla affären där jag bor.
Planen var att springa in lite snabbt och handla ett par grejer jag behövde.
Att parkeringen var helt proppfull (har aldrig hänt att ens mer än hälften av platserna är upptagna) gav mig ingen ledtråd alls om vad som just hände inne i affären.

Jag kliver in och möts av massor med folk. I kassorna står ännu mera folk. Det är så mycket folk inne i den lilla affären är jag inte kan sluta fundera på om inte halva Västerås befolkning råkar befinna sin just där och då.

Det visade sig att butiken hade kundkortskväll och folk var som galna över alla (fjuttiga) erbjudanden.

Jag behövde inte längre handla något och åkte hem istället.

Hallå personalen?

Nu har dem här påsarna med tvätt stått på mitt sovrumsgolv ända sen jag tvättade förra helgen.
Av någon anledning är det ingen som har vikt och stoppat in tvätten i garderoben.

Måste man göra allt själv eller vadå?

Så jävla elakt

Hårbollen kommer och sätter sig precis bredvid mig på köksbordet.
(Alltså hon sitter på köksbordet – inte jag, jag sitter på en stol som vanligt folk gör)
Hon tittar på mig och så får hon en rejäl kväljning, så rejäl att hon ser ut som att hon ska kräkas.
Sen tittar hon på mig igen och går iväg.

VA FAN MENADE HON MED DET?

Hon kan väl säga till i alla fall?

Jag vet inte vad ni tycker, men under 20 grader inne är ju nästan lika kallt som att befinna sig i ett badkar med is. Nästan i alla fall.



Hårbollen har ju en bestämt idé om att hon måste vara ute på balkongen hela tiden och snäll som jag är öppnar jag balkongdörren och sitter sedan och huttrar halvt ihjäl mig.

Den senaste timmen jag har suttit i köket och gjort precis det. Fryst och huttrat. Till slut fick jag nog. Tänkte: “Nu jäklar kattskrälle, nu ska du in och dörren ska stängas. Punkt slut.”

Jag går ut på balkongen för att hämta in henne. Men… hon är inte där?!
Jag går och letar och hittar henne i soffan – mysandes på en gosig filt.

 

Va fan?
Kan hon inte säga till när hon går in?

Börjar se ett mönster

Samma dag som jag måste tanka:
”Och idag har vi nått en rekordhög notering på bensinpriset. När vi tänker efter… det är den högsta någonsin!”

Dagen efter att jag tankat bilen full:
”Helt oväntat sjönk bensinpriset kraftigt och var vips nere på normal nivå.”



När jag jobbar:
”Idag får vi riktigt sommarväder. Jättevarmt och alldeles klarblått på himmelen. Vattnet är skönt och glassarna extra goda precis hela dagen.”

När jag är ledig:
”Lågtrycket väller in… ganska lokalt faktiskt. Mest där Therese Gullbäck tänker befinna sig. Himlen korkar igen totalt och temperaturen sjunker drastiskt. Risk för kraftigt regn, orkan, storm och något enstaka asteroidnedslag.”

VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIN KARMA??

Effektivt arbete

I morse vid halv åtta ringde det på min dörr. Utanför står en hantverkare vid namn Tjatte.

Tjatte: Hej! Jag ska komma och borra fyra hål i din sovrumsvägg.
Jag: Jaha!? Eller… Jaha! Du är här för att fuktmäta väggen.
Tjatte: Nej, jag är bara här för att borra hålen som används vid fuktmätningen.
Jag: Va?
Tjatte: Ja!? Min kollega kommer och gör själva fuktmätningen i nästa vecka.

I den här takten kommer jag ju ha ett färdigt sovrum lagom till…. hm… lagom till… Maj 2013 kanske?

 
Ett av hålen Tjatte skapade.

På tal om missad sol

I söndags vaknade jag i Stockholm till strålande sol och blå himmel.
Hade lite beslutsångest om jag skulle stanna i Stockholm och sola/bada eller om jag skulle åka hem till Västerås och göra det istället.
Efter lite om och men bestämde jag mig för att gasa hem och njuta av solen hemma istället.

Sätter mig i bilen. När jag kommer till Enköping börjar det bli lite molnigt på himlen. Jag spanar ut över horisonten mot Västerås och ser oroväckande mycket moln. Jag ringer hem till mamma.

Jag: Hur är vädret i Västerås?
Mamma: Just nu är det väl sådär…
Jag: Går det att sola?
Mamma: Ja lite till och från.

Jag bestämmer mig för att det är kanske bara lite tillfälliga moln och fortsätter köra.
Men desto längre jag kommer, desto mer mulet blir det och lagom till när jag åker in i Västerås så börjar det regna.
Jag ringer tillbaka till min kompis i Stockholm.

Jag: Säg att det regnar i Stockholm!!
N: Eh… nej… solen skiner och himlen är klarblå.
Jag: Faaaaaaaaaaaaan!

Vem släppte ut rymdgubben?

Tittar på Allsång på Skansen (fråga inte!!).
Upp på scen kommer fenomenet DiLeva.
Och han fullkomligt slaktar den fina låten “Another day in paradise”.

Kan han inte bara hålla sig till sina egna flummiga låtar?