Kvällsångest

Mycket saker i huvudet just nu. Tror jag börjar få lite ångest inför provsvaren som borde komma vilken dag som helst nu. Inte ångest för att det skulle vara något farligt. Inte alls. Ångest för att det inte skulle visa något alls. Att allt skulle se bra ut. Konstigt nog så är det värsta tänkbara scenario. Vad gör jag då?

Har haft en värdelös dag idag. Sovit mer eller mindre hela dagen och bara vaknat för att äta och gå på toaletten och sånt. Inte så himla spännande. Men samtidigt är det lite befriande att sova för då slipper jag ju smärtorna.

Har tänkt en del också. Hur mycket vänner jag förlorat för att jag mått så här. För jag är övertygad om att det är en stor orsak.
Dels är jag lättirriterad och beter mig kanske inte alltid så himla snällt mot folk. Jag kan inte rå för det. Det bara blir så. Och dels för att jag kanske inte är så himla spännande som person när jag mår så här. Det är ju inte så intressant att höra hur mycket en människa har sovit sista den sista tiden. Det är ju ungefär vad jag har att berätta. Det är heller inte så himla kul att höra massa gnäll hela tiden.

Det är otroligt jobbigt att inse att folk glider ifrån en. Just av denna anledning. Att jag inte orkar.
De som är nära mig förstår. Det här är inte jag. Men alla verkar inte förstå.
Jag vill och försöker, men känner att jag räcker inte till. Jag vill bry mig om folk, jag vill höra av mig, jag vill umgås. Men jag orkar inte. Jag orkar ju knappt ta hand om mig själv just nu.

Nä, förhoppningsvis kommer en lösning på det här snart.
Så både jag och folk runt i kring mig kan lägga det till historien.