Dop-mys

Dagen har spenderats på dop.Ett mysigt dop i Viksängskyrkan för söta lilla Albin.
Jag tog en hel bilder, men eftersom jag inte har något att redigera dem med så är det inget kul att publicera dem. Kanske att jag kan göra det imorgon istället.


Sofie och Rickard med deras Albin.

Mer rent och städat blir det inte

Varje gång jag städar påminns jag om en skojig grej en kompis till mig gjorde.
Det var första gången hon var hemma hos mig och hon hade förmodligen hört talas om min pedantiska sida.

När hon kliver in i hallen säger hon: "Åh vad fint du har", sparkar av sig skorna och går direkt på toaletten och lyfter på toalocket.
"Du har ju inte ens fartränder" säger hon konstaterande.

Kan fortfarande inte sluta skratta åt det, då det är en så störd och rolig grej att göra när man kommer hem till någon första gången. Men så är inte denna människa den mest friska jag känner! ;)

Vill ha fler kvällar som igår

Gårdagen blir riktigt lyckad. Hade hur mysigt som helst.
Vin och god mat tillsammans med vänner och kvällen avslutades med att vi somnade i soffan.
(Sånt som händer gamla tanter ibland)

Missade att ta en bild på efterrätten jag gjorde. Det var vit chokladmousse med hallon och den var så in i helvete god att den tog slut långt innan jag hann tänka tanken på att plocka upp en kamera. Det var liksom inte viktigt just då.

Helt logiskt

Pratar i telefon med I, hon lagar mat och jag diskar, ett perfekt tillfälle att prata i telefon.

Jag: … och sen när jag hade gjort det så skulle jag….
I: Ånej, jag gör pasta!!
Jag: Eh… va?
I: Jag vill ju ha potatismos.
Jag: Jaha… gör det då!?
I: Eller… Ja!! Vilken tur, det var slut.
Jag: Vilket då?
I: Potatismoset.
Jag: Var det bra? Du ville ju ha det sa du ju?
I: Ja, men då KAN jag ju inte göra det.

Grillmys med söta människor

    

Pride i bilder och video (Pride-park)

Började kvällen hemma hos Jonna och Lina.
Nina ville bestämt spela “Toa-rulle-spelet” på min Iphone.

Det visade sig att hon inte var den enda som ville spela.

Sen blev det tunnelbana och buss bort till Gärdet. Måste erkänna att jag blivit ganska bra på att åka tunnelbana nu. Inte själv givetvis, jag måste fortfarande ha någon att hålla i handen, men ändå.

 

På något märkligt sätt hamnade vi sedan längst fram (fast vi kom nästan sist) vid stora scenen.
Först var det Sash (stavas?).

Nästa upp var Vengaboys, vilket faktiskt var skitskoj.

     

Lyckades filma lite men ljudet blev kasst eftersom alla runt i kring hoppade.

Vi smet ifrån scenen och Nina fick någon slags ifall att vi skulle lägga kameran på backen och ta kort med självutlösaren – vilket faktiskt blev ganska lyckat.

När vi nästa gång gick förbi stora scenen fick vi se – Darin.
Och här kom min snåla sida fram. Det kostade trots allt 400 kronor i inträde och jag antar att en hel del av de pengarna var avsedda för just Darin och även om inte jag är något jätte-fan tyckte jag att vi borde minsann gå och ställa oss längst fram just när han spelade. För att göra skäl för det dyra inträdet liksom. Men det var det bara jag som tyckte så vi stod längst bak istället.



Vi avslutade kvällen med sexleksaks-fiskedamm.

 
 

Eller nja…. inte jag. Även här kom min snåla sida fram. Jag såg att många framför fick både analpluggar och penisringar och det kändes inte riktigt som det var värt 100 kronor. Eller?

Sen var det godnatt!

Missing

Massa tankar

Just nu är det många konstiga känslor som jag inte riktigt förstår. Jag känner mig blank på något sätt. Efter att ha varit väldigt ledsen hela gårdagen känner jag mig bara tom. Precis som att jag stängt av. Man kanske gör det när känslorna svämmar över.

För att det är inte bara det att en vän försvunnit. Det är så mycket djupare än så. Helt plötsligt inser man hur skört livet är. Hur fort det kan gå och att man kanske försöka uppskatta det man har bättre. Tankarna bara rullar runt i huvudet.

Imorse när jag åkte till jobbet försökte jag stålsätta mig för att inte börja gråta på jobbet. Ogillar starkt att gråta inför andra människor. Trots omständigheterna så känner jag mig så himla fånig när jag gråter.
Men jag hinner knappt innanför dörren innan jag hör: “Hur är det?”  och jag sätter mig ner och stört-tjurar.

Jag jobbade halva dagen innan huvudvärken och illamåendet blev för mycket. Åkte hem och sov i nästan fyra timmar. Men efter den välbehövliga sömnen och lite mat så känner jag mig faktiskt lite mer som en människa. Sorgen finns givetvis fortfarande där, men kanske har lite utav den första chocken släppt.

Fast å andra sidan kommer jag nog aldrig förstå.
Det finns bara inte.

Saknar! ♥

♥ ♥ ♥

Världens sötaste Malin blev i helgen en ängel.
Eller blev en ängel… du har alltid varit och kommer alltid att vara en ängel i mina ögon.

Du har kämpat länge med den elaka
blodförgiftningen och när vi alla trodde faran var
över hände det som inte fick hända.

Du har varit en fantastisk vän – det tror jag alla som någonsin känt dig kan hålla med om. Du fick en alltid att känna sig välkommen – i alla sällskap.

Ditt hjärta var ett av de största som funnits
på denna jord. Din värme, din omtanke… det finns inte ord nog att beskriva vilken underbar tjej du var.

Du har alltid fått mig att skratta. Din underbara humor och alla fåniga situationer du genom åren lyckats hamna i. Det är oslagbart. Jag kan inte låta bli att tänka: “Vem ska nu berätta alla osannolika och hysteriskt roliga historier?”

Även om vi kanske inte varit de bästa på att hålla kontakten genom alla åren så kommer jag att sakna dig. Enormt mycket.

Hoppas du har det bra vart du än är nu och tack för att jag fick den tid jag fick med dig. Du kommer alltid ha speciell plats i mitt hjärta.

♥ ♥ ♥

PS: Senast vi pratade sa du att du längtade efter då vi skulle sitta och mysa på en uteservering med varsitt glas vin. Nu hann vi inte dit… så vi får väl göra så här:

*höjer glaset*

SKÅL MALIN!
Och du… Glad Påsk!

Ledsen :(

Jag vill inte tro att det är sant… det finns inte, det händer inte.
Det finns inga ord.

Uppsala-äventyret

Insåg just att jag glömt att lägga upp bilder från helgen.

Sötaste Fia fyllde år så jag packade väskan och drog i väg till Uppsala för lite firande.

Fia överlycklig över kavajen hon fick av några av tjejerna.


Försöker se sådär lagom oskyldig ut.


Misslyckat försök att få med mig och Ida på bild.

 
 
Erik demonstrerar sin “tandställning”.

 
Efter kalaset blev det ner på stan och busa.
Bland annat blev det lite buggande och mycket skratt på Flustret.

 
Dagen efter vaknade vi tidigt (klockan 06:00) och var förvånade över att vi var så pigga. Ända tills vi tog en bild på oss själva – helvete!!


Lite senare såg vi lite piggare ut.
Söta Fia ♥

 
Fia blev lite smått kär i min rumpa när jag låg så här.
Och jo… i vissa vinklar gör sig hockeyarslet ganska bra.