Jag ligger i soffan och halvslumrar till Sicko. Helt utan förvarning hoppar Sabina en halvmeter upp i luften och springer i ren skräck och gömmer sig under köksbordet. Det är alldeles mörkt och jag kan inte se vad som skrämt henne. Men hör jag inte små äckliga fötter som tassar över vardagsrumsgolvet? Jag flyger upp, tänder lampan och får se detta gigantiska äckel promenera över golvet.
Om ni inte tror mig när jag säger att den var stor – jämför med min Iphone.
Givetvis gick jag inte fram och lade telefonen bredvid äcklet, jag slängde den från en meters håll – lyckligtvis höll den.
Sabina som egentligen borde skydda mig i sådana här traumatiska situationer låg och tryckte under köksbordet.
Hur jag löste det? Jag kastade en tjock bok på äcklet.
Om boken inte har rört sig på ett dygn vet jag att äcklet inte längre är vid liv.
Så… hur ska vi fördriva den här natten då?
För jag kommer ju inte kunna sova.
Varken idag, imorgon eller i övermorgon.
Fan, jag behöver någon att kramas med.
1 kommentar:
Bra jobbat!
Skicka en kommentar