Update

Nu har jag ätit mina vitamintillskott i nästan en vecka. Kan inte påstå att jag känner någon jätteskillnad. Än. Det kan ju ta flera månader innan jag är bra.

Men nu har jag i alla fall stunder när jag mår lite bättre. Och det är definitivt ett fall framåt. Att jag fortfarande stundtals känner mig däckad får jag väl försöka glömma och istället se det positiva. Snart är jag bra. Snart.

Heja! Heja! Heja!

Jag glömde att Sverige spelar sina matcher strax efter att Bolibompa slutar.
Så när jag knäpper på TV:n vid 20:00 visar det sig att det redan spelats en halvlek. GAH!

Det är extra synd om mig idag eftersom jag har ett plåster på varje tumme.
Vänstertummen skar jag upp med en bit papper och i högertummen råkade jag hugga en kniv.
Märligt nog är det bara det lilla, knappt synliga pappers-såret som gör ont.

Ni fattar va?

Jag har varit ganska tystlåten men det är kanske inte så konstigt.
Har liksom inget att berätta som inte innehåller: ont, sjuk, stackars eller halsfluss.

Jävla helvetesdagar jag har haft. Men tack vare mina bästa kompisar penicillinet, Alvedon och fruktsoppa är jag nu på god väg tillbaka till livet.
Hurra för det!!


Försöker att inte se så satans svullen ut och lyckas ganska bra.

Tydliga tecken på att jag är sjuk

- Jag ringer och sjukanmäler mig och min chef har svårt att hålla sig för skratt eftersom jag låter så rolig när jag försöker prata.

- Jag bestämmer mig för att gå och hämta ett glas vatten i köket. Kommer tillbaka utan vatten, men med en brödpåse som jag ställer på den tänkta platsen för vattenglaset. När jag sedan blir törstig blir jag förvånad över att det står en påse bröd där.

- Av de senaste 18 timmarna har jag sovit 14.

- Jag har inte varit sugen på choklad en endaste gång idag.

Ni skiter tydligen i…

- att jag inte bloggat på massa dagar.

TACK SOM FAN!

Man ska inte heja på den som badar i bäcken

Sa jag förresten i går att jag kände mig bättre vad gäller förkylningen?
Jag tar genast tillbaka.

Det var nog bara något tillfälligt. Eller så hade något bara glömt sätta på min hosta igår.
Idag hostar jag nämligen värre någonsin under den här förkylningen.

Elak hosta

Nu har jag haft en dryg hosta i närmare tre veckor.
Mina lungor känns som två slemfyllda påsar.
Och det blir ju aldrig bättre.

Vilket är frustrerande av två anledningar. Dels den uppenbara – det är enormt drygt att gå och hosta hela tiden. Jag kan inte skratta utan att sätta igång världens hostanfall. Den andra anledningen är att jag vill gå och träna. Vilket är en ren omöjlighet med dessa lungor.

Jag inbillar mig att så fort jag lyckas hosta upp slemmet kommer jag bli frisk. Så jag har försökt med alla möjliga trick för att få upp skiten: hosta extra hårt och mycket, slemlösande, dricka varmt, dricka massor med vatten och stå på huvudet samtidigt som jag sjunger valfri ABBA-låt.

Inget fungerar dock.
Slemmet sitter envist kvar i lungorna.

JAG VILL BLI FRISK!

Står inte ut längre

Jag är hemma och jag har så jävla tråkigt att jag kräks.
Planen för helgen var att vara hemma så jag blir frisk från den här hemska förkylningen.
Men jag glömde hur mycket jag hatar att göra ingenting.
Åtminstone när jag är tvingad till det.

Jag lovade mig själv att jag bara ska vila, inte ens städa. Vilket är vansinnigt svårt.
Förmodligen är det svårare att jag göra ingenting är att bygga en rymdraket.

Jag ska snart börja min tredje film för dagen och det känns som om jag börjar få liggsår.
Och jag är så less att jag inte ens orkar äta choklad.
Fattar ni? Fröken “jag-dör-för-en-liten-liten-bit-choklad” vill inte ens äta choklad.
Då är det illa.

Försökte intala mig själv att jag får göra något skojigt nästa helg istället.
Men så kom jag på…
Då jobbar jag ju.

Jag menade det inte!

Inser att jag måste sluta önska mig saker som jag egentligen inte vill ha.
I cirka en veckas tid har jag önskat att fjutt-förkylningen jag haft skulle bryta ut ordentligt någon gång så jag snabbare blir frisk.

Jag tar tillbaka!!

Igår blev jag så risig att jag för ett ögonblick var osäker på om jag var förkyld eller om jag faktiskt blivit överkörd av ett tåg. Högt osäkert. Jag hade hög feber, svårt att andas och en ryggvärk från helvetet.

Jag besökte läkaren imorse eftersom sjukvårdsupplysningen misstänkte att jag fått lunginflammation eller liknande. Turligt nog har jag bara fått en virusinfektion i luftvägarna och på stämbanden. Dock så är det fortfarande mer än vad jag önskade.

Kan man ångra sig?
Lämna tillbaka?
Snälla?

En del straffas direkt

Typiskt att jag i flera dagar sagt att min hosta är skit-fånig.
Att jag bara hostar ett par-tre gånger om dagen.
Nu hostar jag lite mer kan man säga.
Typiskt.

Ett monster i min lägenhet

Jag ligger i soffan och halvslumrar till Sicko. Helt utan förvarning hoppar Sabina en halvmeter upp i luften och springer i ren skräck och gömmer sig under köksbordet. Det är alldeles mörkt och jag kan inte se vad som skrämt henne. Men hör jag inte små äckliga fötter som tassar över vardagsrumsgolvet? Jag flyger upp, tänder lampan och får se detta gigantiska äckel promenera över golvet.



Om ni inte tror mig när jag säger att den var stor – jämför med min Iphone.
Givetvis gick jag inte fram och lade telefonen bredvid äcklet, jag slängde den från en meters håll – lyckligtvis höll den.



Sabina som egentligen borde skydda mig i sådana här traumatiska situationer låg och tryckte under köksbordet.

  

Hur jag löste det? Jag kastade en tjock bok på äcklet.
Om boken inte har rört sig på ett dygn vet jag att äcklet inte längre är vid liv.

Så… hur ska vi fördriva den här natten då?

För jag kommer ju inte kunna sova.
Varken idag, imorgon eller i övermorgon.

Fan, jag behöver någon att kramas med.

Brännskadad

Som alltid lyckas jag ju alltid göra illa mig någonstans när jag varit ute på bravader.
Denna gång är det två svidande brännmärken på handen som påminner mig om gårdagen.

Samma människa lyckades bränna mig två gånger (med sin cigg) – vid olika tillfällen – på nästan exakt samma ställe. Ena gången glödde fastnade glöden på min hand och jag fick en liten prydlig blåsa.

Eftersom det är så våldsamt synd om mig tog jag lite bilder så ni får se.

  

Undrar om det är en tillräckligt stor skada så man kan sjukskriva sig från jobbet imorgon!?
Inte? Det är ju ändå en brännskada?
I alla fall inte?
Okej då.

Neurotiker

Jag inser ibland att jag kan vara smått neurotisk när det gäller vissa grejer. Som när det handlar om mina prylar. Mina prylar är mina prylar och jag mår riktigt dåligt om jag tappar eller måste göra mig av mig något.

Som när jag nyss upptäckte att jag tappat min klämma till min handsfree. Jag har haft samma klämma i många år, har alltid sparat den trots att jag skaffat nya mobiler, men ny handsfree. Den är perfekt att sätta fast mikrofonen i kläderna med - så man har mikrofonen på rätt ställe.

Nu är den borta. Min klämma. MIN klämma. Jag har letat hysteriskt i hela lägenheten. Vänt upp och ner på hela lägenheten. Den ÄR borta.

Jag kan inte sluta tänka på den där lilla klämman.
Vart hade jag den senast? Har jag tappat den ute? I så fall - hur kunde jag vara så dum att jag tog med den till ett ställe där den kunde försvinna? Och hur ska jag kunna klara mig resten av livet utan den?

Stackars mig.
Och stackars min klämma.

Lugnet före stormen

Eftersom det inte blev någon storm idag tvingade jag iväg
min lata röv till Friskis och tränade.

Och herregud vad skönt det var.

Dock så kommer jag inte tycka det imorgon då jag förmodligen
kommer ha jordens träningsvärk.

En lång historia

Idag har jag ap-massa-ont i benet. Det värker och det känns som att det är dubbelt så stort som det andra.

Ja, det är samma ont som förut. Det har inte alls gått över än, jag har bara inte orkat gnälla om det på länge.

Nu sitter jag och peppar mig själv för att gå till läkaren och kräva att de hittar på något. Arg som fan ska jag vara.

Flashback från mellanstadiet

Idag har en del på jobbet utövat den geniala aktiviteten att slå på min ömma högerarm och sedan fnissat åt min reaktion.

Tack som fan.

Hatar att vara sjuk

Det värsta med att vara förkyld måste vara nätterna.
De sömnlösa nätterna.

När man vaknar och inte får luft. Näsan är totalt igenproppad och det går inte att få in ens ett uns syre den vägen. Och andas genom munnen är ju obehagligt.

Så det är bara upp. Upp och vänta på att snoret i näsan behagar flytta på sig så man kan andas igen. Och då också kunna somna om.

Sen sover man några timmar innan det är dags för nästa “hjälp-jag-kan-inte-andas”-anfall.

Åh, vad skönt att vara ledig

Yeey! Imorgon är jag ledig.

Då ska jag:
1. Städa
2. Julpynta
3. Storhandla
4. Gå på stan och göra diverse ärenden
5. Helst hinna träna

Ni förstår ju - jag kommer ju vara riktigt utvilad när jag kommer till jobbet på onsdag.

Som om jag skulle lyssna om ni sa nej…

Efter en lång arbetsvecka har jag lätt gjort mig förtjänt av en sån här, visst?

Inter vs Barcelona

Eftersom jag är för snål för att skaffa Viasat Sport-kanalerna sitter jag just nu och tittar på en livestreamad sändning över nätet.

Det vill säga med en bild så oskarp att det är snudd på omöjligt att se vem som är vem, bortsett från Zlatan då han är lätt att urskilja.

Dessutom är det en holländsk sändning och nederländska har aldrig varit min starka sida så jag fattar inte ett skit.

Men jag ska fan se matchen!