MINA FÖTTER!

Herregud säger jag bara!
Idag är mina fötter inte snälla mot mig.

Efter att ha varit ledig en hel månad protesterar fötterna vilt efter att jag har stått upp i två dagar nu. Och det gör så satans ont att jag inte vill sätta ner fötterna när jag går. Vilket är en omöjlighet.

Om jag inte ska krypa resten av kvällen.
Men det går ju inte heller.
Då dödar jag ju knäna istället. 

Får åla mig fram helt enkelt.


De otäcka skorna kan ju ha med de onda fötterna att göra också. Får försöka få tummen ur någon gång och köpa inlägg. Det har ju bara gått ett och ett halvt år sedan jag bestämde mig för att köpa sådana. PÅMINN MIG!

Tur det inte är farligt

Har inte sovit någonting i natt eftersom mitt ben bultat värre än någonsin, så jag är en aning trött. Det är ganska jobbigt att jobba en hel dag utan sömn faktiskt – men “det är ju i alla fall inget farligt” enligt läkarna.

Undrar om det kan bli farligt ifall man inte får sova?

Dumma jacka

Givetvis hade inte armen blivit bättre idag. Envis som en åsna så har jag jobbat på som vanligt, utan att be om hjälp, trots att armen och nacken smärtat ganska ordentligt. Vilket känns ikväll kan jag lova. Men jag har ju bara mig själv att skylla så jag kan väl inte gnälla egentligen.

En del tycker att jag borde uppsöka läkare, men det känns ju meningslöst. Det är bara något skit i muskeln och det enda läkaren kommer säga ändå är: “Gå hem, vila och ta en Alvedon”.

Det kan jag faktiskt ordinera mig själv.
Bortsett från vilan då.

Och så undrar folk varför jag hatar att gå till läkaren?!

Var nyss hos läkaren. Denna gång hos en ny läkare eftersom jag tröttnat på min gamla smått förvirrade läkare.
Anledningen till besöket var det samma som det har varit det senaste året – smärtan i högerbenet.

Jag kommer in och berättar hur det har varit. Han lyssnar och ber sedan att få kolla på mina reflexer. Han knackar några gånger, klämmer lite på knäet (där jag inte alls har ont?) och ber mig sedan att klä på mig igen.

Han sätter sig allvarsamt mittemot mig och säger:
”Jag tror inte det är något farligt det här.”

”Nej, det tror inte jag heller…” säger jag och blir avbruten.

”… alltså det verkar ju som det bara är något muskulärt. Det är inget farligt och jag tror inte det är någon tumör eller så….” fortsätter han.

”Alltså jag kommer inte hit för att jag tror jag ska dö, jag vill bara bli av med smärtan”. säger jag argt.

”Jo, men det är i alla fall inget farligt. Det här ska vi fixa… Har du testat och tagit en Ipren när du har ont?”

Jag blir så jävla trött. Tror han på fullt allvar att jag gått med smärta i ett helt år utan att testa att tagit en Ipren? Om det hade funkat hade jag väl knappast kommit till honom?

Dessutom missar idioten hela poängen. Jag skiter faktiskt fullständigt i vad som är fel. Det kan vara en nerv i kläm, det kan vara en tumör, det kan vara en jävla Kalle Anka som sitter och gnager på mitt ben. Det kvittar.
Jag vill bara att smärtan ska försvinna.

Han ville hur som helst att jag ska gå till deras sjukgymnaster. Jag sa att jag har gått hos två (!) sjukgymnaster i ett år utan något som helst resultat och att jag ville pröva något annat. Och får till svar att jag har ju inte gått hos deras sjukgymnaster.

Blev så jävla frustrerad att jag grät hela vägen hem i bilen.
Nu ska jag bara ta mig samman så jag kan gå och jobba om en stund.

En lång historia

Idag har jag ap-massa-ont i benet. Det värker och det känns som att det är dubbelt så stort som det andra.

Ja, det är samma ont som förut. Det har inte alls gått över än, jag har bara inte orkat gnälla om det på länge.

Nu sitter jag och peppar mig själv för att gå till läkaren och kräva att de hittar på något. Arg som fan ska jag vara.

Hur man avlägsnar ett öra med hjälp av en bildörr

Mitt öra värker. Jag lyckades nämligen med bedriften att slå i örat i bildörren igår.

Jodå, du läste rätt.
Jag slog i örat i billdörren.
Det gjorde ap-ont.

Jag skulle hoppa in i bilen och råkar dra med mig dörren – lite för tidigt. Det vill säga: jag stänger dörren innan jag fått in huvudet. Och jag slår då i det som står ut, örat, i överkanten av bildörren.

Det känns som jag precis skalat av örat från huvudet och jag känner försiktigt efter med handen om örat sitter kvar. Det gör det. Pheew.

Min röv värker!!

Jag och hårbollen har mysmorgon. Japp, det är ett tag sen det var morgon, men min katt har inte lärt sig klockan. Än.

Vi gick upp vid tio, åt frukost vid köksbordet och sedan dess har jag tvingats sitta här. För hårbollen ligger på mina ben och jag kan inte röra mig.

 

Nästan 3 timmar på en hård köksstol har gett mig träsmak á la “skär-bort-min-rumpa-det-gör-nog-mindre-ont”.
Jag sitter och vaggar fram och tillbaka och försöker hitta något läge där det gör lite mindre ont.

 

PAIN PEOPLE.
PAIN!!

Ibland gör man dem braiga valen.

Som när man bestämmer sig för att gå på stan i 30 graders värme. GAH!

Eller som när man skiter i att raka benen när man ska gå på stan och ALLA pekar och skrattar åt en. “Kolla där, hon har orakade ben…” Okej, så var det kanske inte. Det var nog inte ens någon som märkte. Men jag kände mig så. Faktiskt.

Och som när man bestämmer sig för att gå hem från stan – i samma värme – med massa grejer och fel dojjor.

HALLÅ SKAVSÅR!

 

Även hälarna fick sen en omgång, men jag fick ett skavsår under (?) foten. Märkligt ställe att få skavsår på.

Nu drar jag och grillar och dricker vin. (Bra val, visst?)
Godd baj.

Ibland är det en fördel att vara onykter

Jag har alltid sagt att jag hatar att gå in i Schlager-baren på BMB. För er icke-västeråsare är den en avgränsad bar på Blue Moon Bar där man trycker in halva Västerås befolkning – samtidigt – och låter dem knuffas och stånkas till schlagermusik. Det hör till att få ont någonstans när man går in där.

Här har ni bildbeviset på det:
(bry er inte om att kolla på i övrigt jävligt fula fot, koncentrera er på det viktiga här!)

Min fot har numera ett perfekt blåmärke av en klack-jävel.
Inte för att jag minns att jag blivit trampat på, känseln har en tendens att minska i samband med vin-intag. Men med tanke på märket måste det gjort ont.

Lite roligare, lite gladare!

Idag känns lite lättare än igår.
Igår var jag nära att bara lägga mig ner och ge upp.

Idag fick jag remissutlåtandet från magnetröntgen:
”L5-S1: Lätt degenererad och buktande disk med en liten fokalitet, ej tillräcklig för diskbråcksdiagnos. Ingen rotpåverkan”.

Tillsammans med det fick jag ett brev från min läkare:
”Magnetröntgenundersökningen visade att en disk (L5-S1) var sliten, men inget som förklarar dina smärtor ut i benet.”

Jag ringde sjukgymnasten för att tala om vad det är röntgen visade.

Sjukgymn: “Där har vi det!”.
Jag: “Va? Läkaren menade ju att det inte visade något.”
Sjukgymn: “Jo, det är den där disken som krånglar. Jag är helt säker. För när du gör röntgen ligger du ner och då buktar den mindre, vilket förklarar varför de inte tycker att den ska orsaka dig besvär. Jag lovar. Det är den som är felet.” 

Och efter att ha googlat diskbråck är jag helt övertygad.
Det stämmer exakt med mina smärtor.
Även om det tydligen kan vara ganska jobbigt att bli bra från det här, så vet jag åtminstone vad som är fel och vad jag kan göra åt det.

Jag har en plan

Idag är en dålig dag. Inte nog med att det är söndag.
Jag kommer väldigt dåligt överens med min kropp för tillfället.

Jag har ont i princip överallt och är konstant kissnödig.
Och jag är enormt trött efter två nätters obefintlig sömn.

Så nu är det jag som bäddar ner mig i soffan och dricker tranbärsjuice (mot urinvägsinfektionen) och äter choklad (mot smärtan i benet/höften).

Hörs!

Pappa vet bäst!

Lite senare förstod jag var pappa menade med
att jag skulle vara försiktig.

Jag lyckades skruva mig lite på ena fingret.
Blodvite uppstod.

Klantigt?
Det var faktiskt svårt att använda den där prylen med vänster hand!

Nu får jag tillbaka för frosseriet

 
Fyra våfflor och en 200 grams chokladkaka senare har
jag galet ont i magen. Men det var det värt.

Jag dog inte!

Inte än i alla fall.
Bedövningen har inte släppt än.
Så jag läspar, dreglar och känner mig förbannat sexig just nu.

Men det gjorde inget ont alls.
Inte det minsta.
Löjligt att jag var så rädd.

Sen frågade jag tandläkaren vad jag kunde äta och så.

Han: Du kan äta vad du vill så fort bedövningen har släppt.
Jag: Jaha… men jag ska inte äta typ glass då?
Han: Det gör du precis som du vill.
Jag: Men alltså… jag MÅSTE väl äta glass?
Han: Haha… jo det måste du kanske när jag tänker efter.


Så jag åkte direkt till affären och handlade.
Han sa ju det. Att jag var tvungen att äta glass.

Va? Chokladen?
Näe, alltså jag glömde ju fråga om man skulle äta choklad så jag köpte den också. För säkerhets skull.

Nu jävlar ska det stretchas

Nu måste jag ju uppdatera er. Jag vet ju att ni alla suttit och oroat er. Jag har ju fått tusentals och tusentals mail och brev (givetvis hinner jag inte svara på allt) där ni frågar hur det går med mitt trasiga ben. För att göra det enklare för allt och alla tar jag det här i stället.

Efter mycket om och men verkar det nu som jag fått rätsida på vad som är fel . En clever sjukgymnast lyckades ge mig en helt rimlig diagnos - utan att ens ha tittat på mig. Tydligen är det viktigare än vad jag förstått att stretcha.

Min kiropraktor sa lite så där i förbifarten:
"Ja och så kan du ju stretcha muskeln lite".

Ja, och det har jag ju gjort. Stretchat lite.
Då och då. När jag råkat komma på det.

Tydligen ska man stretcha flera gånger om dagen. Läste en idrottsläkares råd på nätet - gärna en gång timmen vaken tid.
Och jag har stretchat några gånger i veckan.
Ni förstår ju.

Nu säger den här sjukgymnasten att muskeln har förmodligen läkt ihop - och blivit för kort, för att jag stretchat för lite. Därför går läkningen/ärret sönder hela tiden. Och jag blir aldrig bättre.

Om jag hade gjort rätt från början hade jag kanske varit bra nu.
Det är ju inte utan att man blir lite bitter.

Kapar skiten snart

Kom nyss in från en promenad.
I ren frustration satte jag mig i hallen och grät.
Varför?
För att mitt jävla ben inte blir bättre.
Och ingen vill/kan hjälpa mig med det heller.

Jag klarar att gå, i lugnt tempo.
Men så fort jag försöker öka farten lite 
hugger/sticker det i baksidan av låret.
Och efteråt värker det.

Min kiropraktor som har behandlat mig sen jag skadade mig för 6 veckor sen har gett upp. Han har testat olika behandlingar, men inget hjälper. Han förstår inte vad som är fel och tycker jag ska försöka få en magnetröntgen för att se vad som egentligen är fel.

Min läkare däremot är inte ett dugg intresserad av att hjälpa mig. Hon säger, utan att egentligen ha undersökt mig, att det är en bristning och det tar tid att läka. Hon menar att det kan ta uppemot ett halvår innan det blir bra. Ett halvår!?!?

Jag köper att det tar tid.
Men att det inte blivit något som helst
bättre på 6 veckor köper jag inte.
Även om jag bara kände en minimal förbättring skulle jag vara nöjd. För då skulle det ju gå åt rätt håll i alla fall.
Som det är nu verkar det inte läka alls.

Nu har jag massa skavsår i öronen

MÅNS ZELMERLÖW - HOPE & GLORY
E.M.D. - BABY GOODBYE
HEAT - 1000 MILES
SARAH DAWN FINER - MOVING ON
AGNES - LOVE LOVE LOVE
STAR PILOTS - HIGHER
ALCAZAR - STAY THE NIGHT

Jag kräks på skiten!
Spela något annat!!
Vilket som helst...

Checka tänderna

Om ett tag ska jag till tandläkaren. Kan ju inte påstå att det är något jag sett fram emot direkt.

Har inte varit hos tandläkaren på två år ungefär, då jag blev osams med min gamla tandläkare. Jajemen, vi blev osams.
Lång historia, men jag fick till slut inte boka en ny tid.
Tydligen ska man kunna bråka på sandlåde-nivå för att få jobb på Folktandvården.

Idag ska jag till en privat tandläkare. Förmodligen är de lite dyrare, men jag får i allafall komma dit. En fördel.

Nu återstår bara att se HUR jävla dyrt det blir.
Fan, hatar att gå till tandläkaren.

AAAAAAAJ!!

Har precis varit hos Kiropraktorn och fått akupunktur för mitt jävla ben som aldrig läker. Fan i helvete vad ont det gör.

Har fått det en gång tidigare och med det i minne sa jag blankt nej. Aldrig att han skulle få sticka mig igen. ALDRIG!
Men på något vänster lurade han mig.
Helt plötsligt låg jag där som en levande nåldyna och försökte andas mig igenom smärtan. Vänligt nog tog han fram is och kylspray denna gång för att det skulle göra mindre ont.

Då och då skruvar han på nålarna. Det är då man nästan dör.
Där i mellan gör det knappt ont.
Sista gången han kom emot mig kände jag hur jag blev till ett galet djur som försökte rädda mig själv:
"Du ger FAN i att skruva igen fattar du det???"

Nu är jag tillbaka på jobbet och har vansinnigt ont, det känns som nålarna fortfarande sitter kvar.
Ska aldrig mer ta akupunktur.
Den här gången MENAR jag det!!!

Busted

Blajkel talade för någon dag sen om vad man ska undvika
när man nyss hackat chili.
Har precis upptäckt en grej som han kanske borde tagit upp.
PETA INTE NÄSAN!

Herregud, Bjakel, du hade väl kunnat tagit upp den också,
för om du hade gjort det hade det inte svidit så fruktansvärt
i min stackars näsa just nu.