Julkort från mig till er

Tack alla ni som så envist skickar julkort till mig fast jag själv aldrig skickar några.
Så i år tänkte jag att jag skulle ta mig i kragen och fixa så att även ni får ett julkort av mig.

Jag har gjort det helt själv och det föreställer mig och hårbollen när vi klär granen.
GOD JUL!

Hur man slösar pengar på två minuter

En jobbarkompis tipsade om ett solarium som ligger väldigt nära mig, Malmens Drop-in eller vad det heter. Jag testade att gå dit idag. Det var lite rörigt eftersom det var några tjejer där och målade om, men det verkade fint i övrigt.

Jag betalar för 18 minuter och lägger mig på solsängen. Jag hinner ligga där exakt 2 minuter och sedan sätter ett högt tjutande larm igång. Det är så högt att det känns som att mina trumhinnor ska sprängas. Hur jag än försöker går det inte att vara kvar där inne så jag klär på mig och går ut. Utanför står tjejerna som renoverade – de har tydligen lyckats dra igång något slags inbrottslarm. Jag får någon slags halvlam ursäkt av dem, men sedan struntar de totalt i mig.

Jag står utanför en stund och väntar på att att de ska få ordning på larmet, men efter ett tag så inser jag att min soltid där inne i alla fall har tickat på så pass mycket att jag lika gärna kan strunta i att gå in igen.

Nä, nästa gång solar jag på mitt vanliga ställe.

Lite mera Mmm i livet?

Fru G lurade mig häromdagen att göra en gegga på näringsriktiga ingredienser. Grädde, kesella och och kakao skulle blandas ihop och vips så skulle man få en chokladröra med bra näringsvärden.

Näringsvärden och näringsvärden…
Det var fan inte gott.

 
Kan i och för sig ha och göra med att jag inte gillar kesella.
Men jag åt upp. Lite oklart varför.

Någonstans där under all kesella kände jag ju den där kakaosmaken.
Så jag drömde mig bort och låtsades att det var en Marabou-chokladkaka jag satt och tryckte i mig. Mmmm…

Måndags-dikt

Jag tvingas använda “fel” hörn i soffan.
Hårbollen har tagit min vanliga plats fan.

Det är faktiskt asjobbigt att ligga på fel ställe.
Fatta det ditt lilla egoistiska kattskrälle.

KLIPP MIG!!

Jag måste verkligen klippa mig.
Mitt hår är bara långt och… långt.
Ingen jävla frisyr här inte.

Men jag har inga pengar att gå och klippa mig för just nu.
Därför tvingas jag gå omkring och se ut som ett skatbo i huvudet.
Ett ofriserat skatbo.

Eftersom det är så fruktansvärt synd om mig tänkte jag att någon frisör känner för att jobba gratis och klippa till riset på mitt huvud. Det vore en riktigt god gärning. Lite som att skänka pengar till Afrika fast att det denna gång handlar om hemma-välgörenhet.

För att visa exakt hur synd det är om mig får ni här en bild:

Bättre än guldfisken

Tjejen som hade hand om vårat bord på Tabazco skrev inte ens ner vår beställning. Okej, vi var bara tre stycken, men två av oss beställde tapas och det var en hel del grejer att hålla reda på.

Jag satt förvånad med gapande mun:
“Hur fan ska hon komma ihåg allt det där?”

Det gjorde hon inte.

Det blev några småfel, och hon var tvungen att komma tillbaka och fråga om jag beställde kycklingfilé eller något annat.

Men ändå. Hon kom ju ändå ihåg flera stycken saker. Samtidigt.
Jag kan inte gå för att handla ens tre saker på ICA utan att ha glömt vad det var jag skulle ha när jag kommer fram.

Imponerande.

Envis som en åsna

Så här va.
Jag har tränat bas-pass ett tag nu och har tyckt att de varit lite lätta och därför velat gå upp på medelnivå. Men så började jag med detoxen den här veckan och plötsligt blev baspassen asa-jobbiga.

Det är inget trolleri med det, utan jag äter helt enkelt bara runt 700 kalorier om dagen just nu. Och väldigt lite av dem är kolhydrater.
Det räcker helt enkelt inte till för hård träning och det ska man helst undvika när man går på detox.

Så jag gjorde en deal med mig själv – jag börjar på medelpassen efter detoxen helt enkelt.

Idag skulle jag gå på ett baspass. Kommer dit, checkar in och sätter mig och väntar på att passet ska börja. Noterar att det är väldigt lite folk mot vad det brukar vara. Upptäcker att det är en annan tjej än vad jag trodde som ska leda passet. Konstigt.

Kommer in i salen och tjejen säger: “Tyvärr hade vi svårt att få tag på basledare idag så jag kommer att köra ett medelpass med er.”

Aha, det var därför det var lite folk…

Och vad gör jag?
Åker hem?
Nej! Jag stannar givetvis kvar på passet.

Tar jag det lugnt?
Nej, givetvis kör jag på precis som alla andra på passet.
Med följd att jag är en millisekund från att svimma under stretchningen på slutet.



Och så undrar jag varför jag fortfarande har ont i ryggen…

IN YOUR FACE!

Mitt i natten och jag gör ansiktsmask.
Varför? undrar ni i en rungande kör.
Jo, för jag tänkte ha en ansikte lent som ett baby-arsle i morgon när familjen kommer med presenter.

 
 

Så att det inte syns att jag blir ett år äldre alltså.

Har aldrig testat den här varianten (Skin-Vitals) med en duk man viker ut förut och jag kommer nog aldrig använda dem igen. Skiten sitter ju inte kvar i ansiktet.

Jag kom precis på tricket!

Öppet brev till Steve Jobs och Steve Wozniak:

”Hej!
Ni verkar vara ett par hyvens grabbar så jag tänkte bara tigga be om en sak. Det råkar vara så att jag fyller år på måndag och jag har glömt att önska mig en Ipod. Men det borde ni ju kunna fixa?
Och om ni råkar ha en riktigt bra dag just idag, så tar jag gärna en Shuffle, en Nano och en Touch precis som min kompis har.
Gärna i tjejiga färger. Typ rosa eller så.
Nu är det okej om de inte hinner dyka upp just på måndag, det är ju helg och allt. Det går bra om de kommer senare i veckan.

Tack på förhand!
/THeZZaN”

Så jävla smart.
Nu är det bara att vänta.

*väntar*

Men göör’t då!

Ni har skött er lagom dåligt med uppropet.
Enligt det har jag fyra läsare.
Min pappa, min bror, min kusin och frugan.

Om ni skärper till er en smula lovar jag att ni ska få se mig i badmössa i morgon. Annars blir det inget. Skriv under.

Jag visar mina räknekunskaper

Jag undrar vilken dag Blogger tänker få tummen ur och fixa dem där grejerna (Lämna ett avtryck, Senaste kommentarer och Följare) på sidan –> som inte funkar.

Jag räknar till tio och sen ska det vara fixat. Okej?

Ett.
Två.
Tre.
Fyra.
Fem.
Sex.
Sju.
Åtta.
Nio.
TIO!

Eh.
Nähe!?

Dumma Blogger.
DUMMA!

Pappa vet bäst!

Lite senare förstod jag var pappa menade med
att jag skulle vara försiktig.

Jag lyckades skruva mig lite på ena fingret.
Blodvite uppstod.

Klantigt?
Det var faktiskt svårt att använda den där prylen med vänster hand!

Gör mig påskfin

Fick ett ryck och målade naglarna.
Och på håll ser det faktiskt riktigt bra ut.
Ge fan i att kolla närmare nu!

Får se till att vifta mycket med händerna imorrn så
kanske det inte syns att blommorna är missbildade p.g.a.
jag skakade som ett asplöv när jag skulle sätta dit prickarna.

Eller så dyngar jag ner mig så jag inte bryr mig.
Också en variant.

Misslyckad dejt

För ganska många år sedan blev jag utbjuden av en kille som jag inte kände till mer än till namnet och att vi hade gått på samma skola. DÅ var han ju poppis bland tjejerna så varför inte? Han ville bjuda mig på middag. Och jag sa ja.

Vi sätter oss på restaurangen.
Och jag ångrar mig svårt när vi börjar prata.
Vill gå därifrån redan innan vi fått in maten.
Människan är så tråkig. Urtråkig!!
Jag kan inte ens låtsas vara intresserad av det han säger.
Långa pinsamma tystnader blandas med nödlösningar som
“Jaha…vad sysslar du med då?”

Jag beställer in vinglas efter vinglas. För att uthärda kvällen.
Skickar en hel drös med meddelanden till mina kompisar:
”Jag dööör”, “Vad fan har jag gett min in på” och “Hjääälp mig”.

Och från ingenstans säger han:
”Ja, du vet det var ju jag som tog hit hip hop-kulturen. Det var ju jag som började måla och allt det där.”
Say whaaat? Han sa det med sådan övertygelse att han förmodligen trodde att det var sant själv.

Vi bestämmer oss för att gå och begär in notan.
Den var på… ta-ta-ta taaa… 1200 kronor!!
Han hade visserligen sagt före att han skulle betala, men jag insåg att mitt ivriga vindrickande hade gjort det lite dyrare än vad han räknat med. Erbjöd mig att betala. Självklart.
Men han hade ju lovat och ville bestämt betala även om jag såg att det sved otroligt för honom.

Jag börjar jaga taxi. Inser att jag är onykter. Full. Som fan.
Han frågar vart jag ska och vi kommer fram till att han bor på gatan bredvid mig. Och vi bestämmer oss för att dela taxi. Fantastiskt. Jag får spendera ytterligare lite tid med denna urtråkiga människa.

Taxin stannar mitt i mellan våra hem, så vi ska få gå lika långt.
Han erbjuder sig att följa med mig, jag säger att det behöver han inte alls det. Men han insisterar och vad fan säger man. Han hade trots allt precis bjudit mig på mat och dricka för 1200 spänn.
När vi är nästan framme stannar vi utanför en lekpark. Ska precis säga hejdå när han frågar: “Får jag kyssa dig?”
Jag svarar, lite för snabbt: “NEJ!” men ser han ledsna uttryck och fortsätter: “…för jag ska gunga! Ja det ska jag. Jag ska gunga!”

Och som jag gungar.
Gungar förmodligen i en halvtimme medan människan står och kollar på. Vi säger nog inte ens så mycket. Men så bestämmer jag mig för att han måste ha glömt sin tidigare fråga och slutar gunga.

Han: “Får jag kyssa dig nu då?”
Jag: “Näe, det får du inte.”
Han: “Varför inte?”
Jag: “Måste jag verkligen motivera det?”
Han: “Var jag för på?”
Jag: “Näe, det var inte det…”
Han: “Vad var det då?”
Jag: “Jag vet inte…”
Tystnad.
Han: “Du vill inte följa med hem till mig på en kaffe då?”
Jag: “Näe, jag tror det räcker för ikväll.”
Han: “Okej, men jag ringer dig imorrn då?”
Jag: “Okej. God natt!”

Behöver jag säga att jag inte svarade när han ringde?

Äntligen slut

Idag känns som en sån dag.
Ni vet. En skit dag.
Eller egentligen är det bara kvällen som varit skit.
 
Men imorgon tar vi nya tag.
Visst?

Försökte i allafall…

Tydligen så är jag bara gnällig, jobbig och negativ just nu.
- URSÄKTA MIG DÅ!

Därför kommer här ett glatt inlägg.

Eh…

Hm…

Eller nej förresten.
Vi spar det till en annan dag.

Fick en svår attack av lathet

Har funderat i två timmar över nytt namn och jag kan
bara konstera att det blir inget namnbyte.
Inte idag, inte imorrn och förmodligen inte nästa år heller.
För jag blev lat.
Synd.

Skit-roligt?

Hittade denna annons på Facebook.
Någon har visst försökt vara rolig.

Koppla av?

Näe jag har inte skolkat från er idag.
Jag har helt enkelt inte hunnit.
Nu är första gången sen imorse som jag har en stund över.

Egentligen skulle jag behöva sova nu, men jag är helt uppe i varv och det finns inte en chans att jag skulle kunna sova.

Så jag passar på att skriva ett helt värdelöst inlägg om ingenting.
Känn er lurade. Så kan det va.

Jag ska bara

Vid nio ikväll låg jag i soffan och var jättetrött.
Gjorde mig en plan att jag skulle gå och sova tidigt, t.o.m. snart.
Men som vanligt kom det några jag-ska-bara i mellan:

• Jag kokade potatis till morgondagens potatissallad.
• Jag har diskat.
• Jag sorterade och radera alla onödiga kontakter i mobilen. Plus att jag lade till bilder till en hel del.
• Jag la till lite musik i mobilen.
• Jag överförde bilder från minneskorten till datorn.
• Jag roterade felvända bilder i datorn – ett halvår bakåt.
• Jag har gjort ansiktsmask.
• Jag har lekt med katten.
• Jag har bloggat (uppenbarligen).
  

Allt detta var jag bara tvungen att göra innan jag skulle gå och lägga mig, det kunde absolut inte vänta till imorgon.

Och förresten – jävlar vad effektiv jag har varit.