Har nästan mördat idag

Tidigare idag var jag centimeter från att köra på en cyklist. Jag såg henne inte. Vet inte om jag inte tittade eller om hon doldes bakom fönsterramen. Jag såg hennes helt enkelt inte förrän hon var mitt framför bilen.

Jag kastar mig i panik på bromsen, det går så fort att jag inte hinner med att frikoppla ordentligt. Däcken tjuter, jag får motorstopp och får i absolut sista sekund stopp på bilen. Jag sitter chockad kvar och inser hur nära det var, det tar ett helt gäng med sekunder innan jag sansar mig och startar bilen. På trottoaren står en gammal gubbe med hakan hängandes vid bröstet och bara stirrar på mig. Han insåg även han hur nära det var.

Cyklisten då?
Nej, hon bara cyklade vidare. Helt obemärkt. Hon tittade aldrig ens på mig och hon hade lurar i öronen. Förmodligen märkte hon aldrig ens att det kom en bil, än mindre att hon var nära döden.

Nästa gång bromsar jag inte.
Då kanske de där jäkla cyklisterna lär sig en läxa.
Man är inte odödlig bara för att man befinner sig på ett övergångsställe.

Inget nytt

Kärnkraftverket i Japan liknar inte längre ett kärnkraftverk.
Men INGEN panik, det är ingen fara!

Lite radioaktiv strålning har väl ingen dött av?
Eller?


Bildkälla

Lagom dagvild

Under hela dagen igår – faktiskt ända tills jag gick och la mig – trodde jag att det var tisdag.

Idag har jag fram tills nu trott att det var fredag. Blev smått besviken när jag insåg att det bara är tråkig torsdag.

Lite oklart hur jag tänkte när jag tror att veckans dagar är:
Måndag, Tisdag, Tisdag, Fredag….

På tal om dåligt minne….

Mitt minne är verkligen bedrövligt dåligt. Vilket kan vara väldigt tydligt när jag pratar med folk som har bättre minne än mig. Eller normalt minne kanske det snarare ska kallas.

En barndomskompis till mig brukar sitta och berätta detaljerade historier om saker vi gjort och jag sitter som ett jäkla frågetecken och minns ingenting. Inget alls.

- Jo, men du minns inte den sommaren när vi var i Göteborg, när vi träffade dem där killarna från Sundsvall. Den ena hade en liten hund som hette Pedro och som kunde små gulliga trick och den andra hade en mammas kompis bror som kände en tjej som bodde i Köping 1987…

- Va? Har vi varit i Göteborg?

Ibland tror jag folk bara ljuger.
Jag har inte alls gjort dem där grejerna.

Jaha ja…

Ni vet den där’a killen som jag hade på bild i lördags
som jag inte visste vem det var?

Tydligen visste jag visst vem det var.
Det var en jobbarkompis bror.
Och jag blev tydligen presenterad för honom också.

Herregud man kan ju inte minnas allt heller.
(Och i övrigt skyller jag på vinet….)

Trög hårboll

Min katt är lite trög. Eller lite trög…
Hon är galet trög. Hon är som en guldfisk.

Hon hatar när det är kallt. Ändå ska hon ut hela tiden.
Och jag försöker tala om för henne att det är ap-kallt ute. Minusgrader. Men nej, katt-skrället fattar inte. Hon sitter vid balkongdörren och tjatar hål i öronen på mig.

MJAU. MJAU. MJAAAUU.

Tills slut pallar jag inte mer. Hon duckar förskräckt av kylan som väller emot henne när jag öppnar dörren. Kryper långsamt ut, stannar där ute i tio sekunder innan hon inser att det var visste kallt ute och det är kanske bättre att gå in istället.

Detta minns hon i ungefär fem minuter. Sedan börjar hon tjata om att hon vill gå ut igen.

Dumma katt.

Morgonstund har fryst låsen

Halv åtta imorse.
Kommer ner till bilen.
Ser att den är täckt av is.
Yeey!

Sätter nyckeln i låset.
Eller…
Jag försöker sätta nyckeln i låset.
Som föga förvånande har fryst.
Yeey igen!

Jag springer upp för trapporna igen.
Letar febrilt efter låsspray.
Har ett svagt minne…
Jo, just det, nu vet jag.

Springer ner igen.
Skrapar lite på rutan och kikar in.
Där ligger mycket riktigt låssprayen.
I bilen.

Jag gör ett patetiskt försök att värma nyckeln med tändare och på så vis få upp låset, men tvingas ge upp.

Det blev en lättare löp-tur till jobbet istället.
Trippel-yeey!

Trögfattad

En kund står och plockar med ramar. Han tar några stycken, tittar upp på mig och säger:

Kund: Jag köper sex.
Jag: Ja, gör det du.
Kund: Haha, oj då.
Jag: …
Kund: Så kan man ju inte säga.
Jag: Nähej?

Lite senare.

Jag: Jaha… nu fattar jag.

Hallå hjärndöd!

Lika trött som igår kommer jag hem och i dörren möts jag av synen av en kattspya. Hurra!

Funderar genast var de andra två spyorna var. Min katt spyr nämligen alltid tre gånger. Inte två. Inte fyra. Utan exakt tre gånger. Och alltid på olika ställen i lägenheten.
Tycker det kunde vara lite enklare om hon stod kvar och spydde i en och samma hög, men det pimpinätta katt-skrället tycker förmodligen att det är äckligt med kräks och springer så långt bort från det som hon kan. Och lägger en ny prydlig hög på ett nytt ställe.

Men jag behövde inte fundera särskilt länge var de resterande två spyorna fanns. En minut senare har jag nämligen glömt var det var jag skulle göra (leta spyor) och istället lyckas jag trampa i kräkset. Hurra igen!

Bara för att demonstrera hur bra mitt minne är för tillfället.

Jag är på väg att åka och handla. Jag stannar precis innanför dörren och tänker att jag måste ta med mig en femma eller tia till kundvagnarna.

Det går en sekund...

Va fan var det jag skulle göra?
Det var ju något?
Eller?

Kollar fickorna.

Njaaee, jag har ju allt med mig...
Undra vad det var jag tänkte jag skulle göra?
Äsch, det var nog inget.

Åker hemifrån - utan peng.

JA! Jag är vaken! Typ…

Jag har blivit mästare på att snooza. Jag kan snooza i två timmar vissa mornar. Känns som en bra egenskap att dra på sig när man ska börja jobba om 3 dagar.

”Varför är du två timmar sen?”
”Jag snoozade lite för länge.”

Bad memory

Jag har i flera dagar tänkt sno Donnys idé – om det nu var hans idé? – att ta en bild i timmen under en dag och på så vis redovisa vad jag gjort.

Problemet är att jag kommer på det först framåt kvällen och då är det liksom lite sent påtänkt. Blir ganska få bilder då.

Men en dag kanske jag lyckas.
En dag.

Att lyssna på sin kropp

Då har jag precis varit och tränat trots en sj-led ur led (det lät ju inget konstigt?) och en smärtande axel.

Jag känner på mig att jag kommer få både en applåd och vågen av min sjukgymnast när jag ringer honom imorgon för att tigga till mig en tidigare tid.

Motsatsen till att sno någons kalsonger

Var nyss ute på promenad. Innan jag gick ut kollade jag på termometern. Sju grader. Tittar ut. Det blåser.
Konstaterar att det är förmodligen kallt ute.

Går till garderoben för att plocka fram kläder.
Sätter på mig... hälften av alla kläder jag äger? (?). Okej, det var en överdrift, men inte så jäkla långt från sanningen heller.

Jag drar på fullt allvar på mig 2 linnen, två tröjor, en fleecejacka, leggings och ett par mysbyxor över det. Dubbla strumpor och tills sist en dunväst som pricken över i:et.

Japp, jag höll på att svettas ihjäl på min promenad.

Bättre än guldfisken

Tjejen som hade hand om vårat bord på Tabazco skrev inte ens ner vår beställning. Okej, vi var bara tre stycken, men två av oss beställde tapas och det var en hel del grejer att hålla reda på.

Jag satt förvånad med gapande mun:
“Hur fan ska hon komma ihåg allt det där?”

Det gjorde hon inte.

Det blev några småfel, och hon var tvungen att komma tillbaka och fråga om jag beställde kycklingfilé eller något annat.

Men ändå. Hon kom ju ändå ihåg flera stycken saker. Samtidigt.
Jag kan inte gå för att handla ens tre saker på ICA utan att ha glömt vad det var jag skulle ha när jag kommer fram.

Imponerande.

Om man är så vansinnigt korkad förtjänar man faktiskt 10 år i fängelse!

 
Undrar vad som var så viktigt att han inte kunde
vänta tills efter inbrottet!?

Envis som en åsna

Så här va.
Jag har tränat bas-pass ett tag nu och har tyckt att de varit lite lätta och därför velat gå upp på medelnivå. Men så började jag med detoxen den här veckan och plötsligt blev baspassen asa-jobbiga.

Det är inget trolleri med det, utan jag äter helt enkelt bara runt 700 kalorier om dagen just nu. Och väldigt lite av dem är kolhydrater.
Det räcker helt enkelt inte till för hård träning och det ska man helst undvika när man går på detox.

Så jag gjorde en deal med mig själv – jag börjar på medelpassen efter detoxen helt enkelt.

Idag skulle jag gå på ett baspass. Kommer dit, checkar in och sätter mig och väntar på att passet ska börja. Noterar att det är väldigt lite folk mot vad det brukar vara. Upptäcker att det är en annan tjej än vad jag trodde som ska leda passet. Konstigt.

Kommer in i salen och tjejen säger: “Tyvärr hade vi svårt att få tag på basledare idag så jag kommer att köra ett medelpass med er.”

Aha, det var därför det var lite folk…

Och vad gör jag?
Åker hem?
Nej! Jag stannar givetvis kvar på passet.

Tar jag det lugnt?
Nej, givetvis kör jag på precis som alla andra på passet.
Med följd att jag är en millisekund från att svimma under stretchningen på slutet.



Och så undrar jag varför jag fortfarande har ont i ryggen…

Idol på TV

Märkligt att man aldrig slutar fascineras av att folk kan sakna all form av självdistans.

Och att sedan säga “jävla kuk-huvud” eller göra dubbla “ful-fingret” när man inte gått vidare räddar ju verkligen situationen.

Underhållning.

Trögast i stan*

Sitter och ska kolla på ett youtube-klipp.
Inget ljud.

När jag vrider upp ljudet upptäcker jag att ljudet i klippet låter precis som min ringsignal.

...
...
Vänta nu!
...

Jahaaa...
Det är min ringsignal.
Det ringer ju!!

* Jag skyller på att det är IQ-befriande att ha tvättstugan en hel dag.

Inte alla indianer i kanoten

Finns det verkligen ingen regel för hur spånig man får vara?
Det borde det göra.

Har tyckt att hon är så lik någon.
Har faktiskt funderat på det i flera veckor.
Sen kom jag på det.

Ta-da!