Power Meet i bilder och video

Vi började kvällen med att åka någon vända i stan i pappas nya Mustang (har märkligt nog ingen bild på den, men det kommer).



Sen brummade vi ut till Hälla och Ica Maxi-parkeringen där massa folk hade samlats för att kolla på bilar.



Asfaltens svarta streck vittnade om att det “burnades” en hel del här ute och det visade sig ganska snart att det gjorde det. Skojigast med klippet under är killen som drar av en bit av skärmen och sedan lite diskret slänger den i bakluckan.

Efter ett tag dök polisen upp. Drivor av poliser. En bil “råkade" “burna” strax efter att de kom och polisen bestämde sig för att så få man inte göra.


De tog bilen och sidan och folk rusade efter. Vi såg det inte, men tydligen så slängde folk in pengar i bilen, som blev bötfälld av polisen. Det hade vad vi hörde legat massor med pengar på instrumentbrädan och efteråt hyllades de av publiken. Rätt kul faktiskt.
Försökte få med lite av händelsen på video, men det var galet mycket folk så det gick inte att komma tillräckligt nära.

Den “skyldige” bilen.






Sen tyckte polisen att kalaset fick vara slut och stängde av hela området med motiveringen “störningar och trafikproblem”. Så vi åkte en vända in i stan igen och hamnade bakom en bil som “burnade”. Pappa blev lagom glad då hans nya, fina och röda bil blev alldeles prickig av gummirester.


Sedan var kvällen och årets Power Meet slut.

Inte så himla noga

Tidigare idag lämnade jag in min bil på service. På eftermiddagen ringde jag för att meddela att jag inte skulle komma och hämta bilen själv utan att min pappa skulle hämta ut den åt mig.

Jag: Hej! Jag lämnade in en Polo hos er tidigare idag!
Han: Visst, den är klar ja!
Jag: Okej, jag tänkte bara tala om att jag inte hämtar den själv, utan…
Han: Det går bra!
Jag: Va? Vill du inte veta vem som hämtar den då?
Han: Nej, det spelar ingen roll?
Jag: Så du lämnar ut bilar hur som helst då?
Han: Ja, lite så! Haha…

Nära skjuter ingen hare

När jag skulle ta mig hem från jobbet i snöstormen var jag förvånad hur bra det ändå gick att köra trots all snö. Och det gick ju hyfsat ända till jag kom hem till min parkering. Tio meter från parkeringen lyckas jag köra fast. Kommer varken framåt eller bakåt.

Jag går ut och börjar skotta. Först en liten bit. Kör fast igen och tvingas skotta mer. Efter att ha skottat halva parkeringen kan jag äntligen parkera bil-skrället.



Under hela tiden står ett gäng tanter i sina fönster och tittar medan jag sliter som ett djur med skottandet. Jag vill bara skrika: “Ni kan gå och sätta er i er gamla soffa och dricka erat äckliga kokkaffe igen för där gör ni fan ingen nytta!”

Men jag vågade inte!

Jag ville ge honom fingret

När jag kom ner till bilen imorse upptäckte jag att framrutan har ett härligt istäcke – både på utsidan och insidan. Jag svär över att jag inte har någon motorvärmare medan jag skrapar utsidan av rutan. Jag sätter mig i bilen och ger mig på ett patetiskt försök att skrapa även insidan. Alla som försökt skrapa insidan av en bilruta vet att det inte alls går. Jag startar igång bilen och väntar på att framrute-helvetet ska tina istället.

Då kommer parkerings-grannen till vänster. Han har motorvärmare och hade inte ett uns av is på sina rutor. Han går rakt fram till eluttaget framför sin bil, drar ut kabeln och ger mig sedan ett överlägset flin innan han hoppar in i sin bil och åker iväg.

Jag känner att jag gillar mina parkerings-grannar allt mindre för var dag.

Bil-kurragömma

Imorse hade min bil gömt sig. Under två ton snö.
Ganska listigt kan man tycka.
Men jag visste direkt vilken bil det var.
Den avslöjade liksom sig själv när lamporna blinkade när jag larmade av.

I övrigt så skrattade jag lite grann (eller inte alls) när jag efter att ha grävt fram bilen i snön upptäckte att bilen satt fast på parkeringen. Den bara slirade och slirade och det enda håll den ville åka åt var i sidled (?). Tjugo minuter senare hade jag lyckats skyffla bort tillräckligt mycket snö för att kunna lämna parkeringen bara för att köra fast i ytan bakom min parkering.

Blinda i trafiken?

På väg hem från jobbet höll jag på att krocka inte mindre än fyra gånger. Tydligen så kör folk som riktiga igelkottar (Ja? Dem kan ju inte köra bil!?) när de ska hem efter en arbetsdag.

Först blev jag prejad i två rondeller, att lämna plats för den som ligger i filen innanför är visst helt onödigt. Sedan var det ett jubelpucko som kom sicksackandes på motorvägen. Jag lyckades precis bromsa mig undan hans snygga filbyte centimetern framför min bil.

Den sista incidenten var ju mitt fel i och för sig. Jag borde ju givetvis ha slutat backat ut från min parkering när bilen bakom mig helt plötsligt backade ut från sin parkering. Att jag började backa först och nästan var helt klar har ju knappast någon betydelse. Han hade ju en stor, blänkande bil. Då får man alltid företräde.

Imorgon när jag kör hem från jobbet tänkte jag testa att blunda medans jag kör.

Den som gapar mycket ser fånig ut

Jag har en liten tendens att vara lat.
Va? Okej…
En ganska stor tendens.
Jaja, okej…
Lathet är mitt andranamn.

Skulle för en stund sen parkera utanför Ica Maxi. Som vanligt cirkulerar jag parkeringen lite för att öka chansen att hitta den närmaste platsen. Jag hittar några som är ganska nära, men jag struntar i dem och hoppas på att hitta någon ännu närmare. Det slutar med att alla “ganska-nära”-parkeringar blir upptagna och jag tvingas parkera långt, långt från ingången. Faktiskt så långt bort att jag fick gå en bit innan jag kom till första kundvagns-huset. Det kändes nästan som att det inte alls var tänkt att Ica Maxi’s kunder skulle parkera där jag parkerade. Faktum är att jag är lite osäker på om jag inte till och med parkerade annan kommun.

Backpedalen?

Jag är inte speciellt haj på bilar egentligen, men jag känner mig ganska säker på att något är fel här. Det verkar som att det finns någon på VLT som är ännu sämre på bilar än jag.

Skrämmande lampa

Märkligt nog blir jag lika förskräckt varje gång den lilla gula lampan på instrumentpanelen tänds och bilen ger ifrån sig ett ljud i form av ett “BING”.

Varningslampa?
Vad i helvete är det där?
Är bilen trasig?
KOMMER DEN ATT EXPLODERA??

Sen inser jag, lampan indikerar att det börjar bli dåligt med bensin.
Jag bara glömt att tanka.

Står det inte mitt namn på den här bilen?

Volkswagen Polo GTi 1.8T 150HK

Årsmodell:
2009

Mätarställning:
1.900 mil

Info:
AC Climatic, Antisladdsystem, CD-stereo MP3, Elhissar fram och bak, Elspeglar, Fjärrstyrt c-lås, Färddator, LM-fälgar, Regnsensor, Sportstolar, Vinterhjul Alu 17tum, Svensksåld

Vem vill ha en Golf?

Om en liten stund ska jag åka och kolla på ny bil.
Jag har tröttnat på den gamla Golfen.


Någon som vill köpa?
(Löven ingår ej!)

Att ta det säkra före det osäkra

När jag parkerade bilen för en stund sen körde jag in den ordentligt i snövallen som finns framför min parkering.
Det gör det lite svårare för tjuvarna ifall de skulle få för sig att stjäla skrället.

Morgonstund har fryst låsen

Halv åtta imorse.
Kommer ner till bilen.
Ser att den är täckt av is.
Yeey!

Sätter nyckeln i låset.
Eller…
Jag försöker sätta nyckeln i låset.
Som föga förvånande har fryst.
Yeey igen!

Jag springer upp för trapporna igen.
Letar febrilt efter låsspray.
Har ett svagt minne…
Jo, just det, nu vet jag.

Springer ner igen.
Skrapar lite på rutan och kikar in.
Där ligger mycket riktigt låssprayen.
I bilen.

Jag gör ett patetiskt försök att värma nyckeln med tändare och på så vis få upp låset, men tvingas ge upp.

Det blev en lättare löp-tur till jobbet istället.
Trippel-yeey!

Skitbil vs Skrytbil

Jag sitter i min bil på en parkering och pratar i telefon. Till höger om mig parkerar en svart bil. Det är en sån där dyr, löjligt blank bil.

Fråga mig inte om bilmärken för jag kan inte ett dugg om sånt.

I bilen sitter en gubbe. När han kliver ut smäller han helt sonika upp sin dörr – rakt i sidan på min bil. Sedan kliver han ur som om inget hänt. Jag skyndar mig ur min bil, gubben har nu hunnit två meter bort. Han går mot affären och jag orkar inte ropa efter honom eftersom jag vet att han kommer tillbaka.

Men jag säger till den jag pratar med, tillräckligt högt för att han definitivt ska höra: “Det var en idiot som just smällde upp sin bildörr i sidan på min bil.”
Nope, ingen reaktion från gubben.

Jag kollar min sida och jag såg inget märke. Inte för att jag kanske skulle gråtit blod om det faktiskt hade blivit ett märke. Bilen kommer ändå se ut som en gigantisk rostfläck när som helst. Blev mest förbannad över principen. Att han inte ens kollade efter om något hände med min bil.

När jag ska backa ut och åka är jag galet sugen på att “råka” ratta lite för tidigt och “råka” repa hela hans sida. Min skitbil mot hans flotta välvaxade fordon. Bara för att han var så jävla nonchalant.

Men jag fegade ur.

Min bil är döende!

Åkte till verkstaden med min bil som låter skojigt. Man skulle kunna säga att det låter som att något ganska viktigt sitter löst och skramlar.

På verkstaden var det en kille som lyssnade på bilen. Han tittade på remmarna och började med att skälla lite på pappa. För pappa hade varit där och sprejat med någon slags rem-spray. Det fick man absolut inte göra. Han tyckte det var Bosse Bildoktorn-fasoner.
Så han gjorde rent remmen med en annan spray (?).

Sen hissade han upp bilen, spände en liten, liten rem och hokus pokus så låter min bil helt plötsligt som en bil igen. Istället för vissel, skrammel och brum låter det nu bara brum, brum.
Det har den inte gjort på många år.

Men säg den lycka som varar länge.
När han skulle hissa upp bilen gav ena sidan med sig.
Rost!

Rost håller på att käka upp min bil så det känns som det bara är en tidsfråga innan jag inte kan köra den längre.

Jag visste att det var på gång, men jag trodde åtminstone att jag skulle klara den här vintern.

Hoppas den klarar besiktningen bara nästa vecka.
Det gör den förmodligen inte, men man kan ju alltid hoppas.



Sist jag lagade rost på bilen.
Nu är det den andra sidan som rostat.

Hur tackar ni förare som stannar vid övergångsställen?

Jag känner mig så himla fånig när jag gör det.
Och det är nog befogat.



För tacka tycker jag ändå man ska. Eftersom jag själv vet hur jag brukar sitta i min bil och svära och muttra över alla jävla människor som slänger sig ut mitt framför en på övergångsstället. Då kan ju åtminstone ett litet tack till den som stannar vara på sin plats.

Jag gör en liten diskret vinkning i midjehöjd där jag med ett knyck vinklar handen från kroppen. Samtidigt fyrar jag av ett litet leende åt föraren och skyndar mig över vägen.

Skit-fånigt som sagt.
Men hur ska man annars göra?

Man kan ju inte dra granne-till-granne-hälsningen då man viftar ivrigt med handen högt över huvudet. Det blir liksom lite för mycket.

Eller den diskreta nicken, den kanske inte ens syns om man inte gör det väldigt tydligt, men då kanske man riskerar en whiplash istället.

Hur gör ni?

Charm-trollet vs Tjejen-med-noll-koll

På macken. Langar upp en flaska motorolja tillsammans med en mörk choklad på disken.
Ett par meter bort står en kvinna som jobbar där och slänger en stöddig blick mot mig. Hon sätter ena armen i sidan.

Hon: Alltså… har du katalysator?
Jag: Vadå?
Hon: HAR DU KATALYSATOR?
Jag: Jo, alltså jag hörde… men vad är det?
Hon (himlar med ögonen): Mäh *suck*… alltså vad har du för bil?
Jag: Eh… en Golf-93.
Hon: Då har du nog katalysator. Då ska du ha en annan motorolja.
Jag (vänder mig om för att fråga pappa, men ser att han ställt sig utanför): Jag vet inte… jag måste ut och fråga.
Hon: muttrar något ohörbart, men jag kan ju gissa vad hon sa…

Jag (skamset): Jo, jag har visst en katalysator.
Hon: Jo, jag förstod ju det. Det var därför jag sa så vet du. Och då kan du inte ha den här förstår du. Man ska inte hälla skit i en bra motor. Hmpf.

Man kan ju berätta lite vänligt att ens kunder valt fel motorolja och inte bete sig som en jävla besser-wisser.

För jag kan inget om bilar, inte ett skit.
Jag kan tanka, fylla på spolarvätska och luft i däcken.
That’s it. Jävla stöddiga människa.

Det kunde varit jag…

Två Gotlandsfärjor har krockat i Nynäshamn.
Jag har åkt med båda.
Det var visserligen väldigt längesen, men ändå.
Snacka om nära-döden-upplevelse.

Därför behöver jag lite choklad nu.
Som tröst alltså.

Jag behöver hjälp…

• Med att byta vänster strålkastare på min bil. Den skulle bytts för väldigt länge sedan och jag är rädd för farbror blå nu.
• Med att byta vindrutetorkare på den samma. Kanske läge att kolla oljan och sparka på däcken och lite sånt man ska göra också?
• Och skrället skulle även behöva sig en ordentlig vaxning så fåglarna kan få något roligt att bajsa på.
• Min skrivare har bestämt sig för att sluta skriva svart. Den behöver rengöras ordentligt alt. slängas hårt i golvet.
• Mitt nätverk har slutat fungera. Mina datorer hittar varandra, men vägrar prata sinsemellan. I ren frustration har även jag slutat pratat med dem båda.
• En sladd behöver (antar jag) kortas på min hall-lampa. Den lilla koppen vill inte sitta som den ska och det har retat mig i 3 år nu.
  
  

Pappa!
När ska vi boka?
(Eller om någon annan tycker sånt här pyssleri är roligt, varsågod!)

Gammal Golf vs Vrålsnabb Volvo

Igår lånade jag pappas bil, en Volvo, med lite mer hästkrafter än original kan man säga, för första gången på ganska länge.

Det första jag gjorde när jag körde ut från parkeringen var att ge mig själv en lättare whiplash. Jag gjorde som vanligt när jag kör, tryckte hårt på bromspedalen. Och det som var tänkt som en mjuk inbromsning blev istället en ordentlig tvärnit och jag kastades framåt mot ratten.

När jag sedan skulle köra på E18 gasar jag på, med min skruttbil (med sina imponerande 90 trötta hästkrafter) är det gasen i botten som gäller och då händer… oftast inte ett skit.
Men om man trycker lite för hårt på gaspedalen på pappas bil känns det som man kör ett flygplan som precis ska lyfta och man trycks tillbaka rejält i sätet. Och det var precis vad jag gjorde.
Men med lite koncentration lyckades jag tämja vilddjuret och säkert ta mig från a till b.

Men det var otäckt som fan.
Tror jag håller mig till min gamla skrutt.

Och förresten.
Pappa - jag har testat – både broms och gas funkar.
Ifall du undrade.